Att följa solen för att mäta tid började vi med för några tusen år sedan Innan dess var det månen som vägledde oss. Eftersom månad ursprungligen betydde måne (Hellquist: Etymologisk ordbok) så är det troligt att ordet månad, då för länge sen , också var ett faktiskt månvarv som började vid mörkmåne och löpte till nästa mörkmåne. När vi övergick till solen för tidsmätning delade vi upp solåret i tolv delar och kallade dessa för månader – utan att de på något sätt längre var förbundna med månen.
Eftersom månen har ett starkt inflytande på det som finns på jorden (haven, människor, grodor mm, mm) och för att hon är nära förbunden med kvinnlig kraft och med menstruation kändes det viktigt för mig att hedra henne genom att namnge hennes ciykler. Min utgångspunkt var att koppla månvarven till vad som händer i naturen.
Tryck för att läsa mer
Denna gång väljer vi att ha fokus på norröna folks traditioner. Månvarvets gudinna är Sedna av Randi Löfgren och litteraturtips är Bilden av universum bland folken i norr av Martin Hultsten. Månvarvets artikel är En fiskarsames shamantrumma av Bo Sommarström som publicerades i senaste månväven.
