Vi utgår alla ifrån vissa grundantaganden när vi navigerar i vår omvärld. Exempelvis kanske vi ser tiden som en linjär företeelse som för utvecklingen framåt. Eller vi ser heterosexualitet som den norm vi kategoriserar människor efter. Eller så utgår vi kanske från att människan är satt att råda över jorden…
Alla dessa olika grundantaganden påverkar vår upplevelse av hur livet skall levas, vad som är rätt och vad som är fel, vad vi anser vara moraliskt respektive etiskt handlande etcetera. Olika kulturer skapar olika grundantaganden som anses vara korrekta och inte sällan slutgiltiga. Ett exempel är Big Bang. Vetenskapsmän har kommit fram till att jorden inte skapades av Gud under en vecka, utan av en jätte-explosion kallad Big Bang. Big Bang har kommit att presenteras som ett faktum, en teori, ett grundantagande som vi förklarar och försöker förstå en mängd olika samband genom. Teorin om Big Bang ger inte bara svar utan styr också frågeställningar kring evolutionen, utvecklingen, människan och till och med Gud.
Egentligen är Big Bang inte en bevisad teori utan en obevisad hypotes, har jag hört. Jag tycker de är intressant hur vi människor bygger gedigna ramverk kring livet och för hur livet ska levas, men när vi vågar skrapa lite på ytan blir det tydligt hur sårbara dessa ramverk och grundantaganden är. Många gånger är det rena rama luftslott som ger oss ”svar” och berättar för oss vad vi ska tycka är meningsfyllt. Problem uppstår inte sällan när ramverken och luftslotten presenteras som absoluta sanningar och på så vis utesluter andra sätt att tänka, tolka och förstå de förhållanden vi lever under. Utifrån detta kan man även ställa sig frågan vilka som ger sig tolkningsföreträde och där av tar sig friheten att forma mitt liv samt vilka aktörer jag ger makten att forma mitt liv.
Grundläggande inom ekofeminism är viljan att ifrågasätta våra grundantaganden.
“Ekofeminism rymmer mycket, det är en social och politisk rörelse, civilisationskritik och en akademisk diskurs. Gemensamt för ekofeminister är att man förenar miljöfrågor och feminism samt argumenterar för att det finns en relation mellan förtrycket av kvinnan och miljöns nedbrytning. Man belyser också sambanden mellan sexism, dominans över naturen, olika arter och olika yttringar av social ojämlikhet.”1
Ekofeminismen rymmer också djupekologiska kopplingar. Inom djupekologin och ekofilosofin betonas att icke-mänskliga livsformers värde är oberoende av mänskliga syften, de har ett värde i sig, likväl som mångfald har ett värde i sig. Begreppet liv begränsas inte av ett strikt biologiskt perspektiv utan innefattar även älven, berget, landskap, ekosystem. Människor är en del av ekosystemet, människor och natur står i relation till varandra likväl som människor står i relation till varandra. Världsbilden som framförs är snarare organisk än den mekaniskt reduktionistiska bild som dominerat de senaste århundradena.
Orden ekofeminism, ekofilosofi, ekologi, ekonomi kommer ur samma grund oikos – eko ”huset”. Ekonomi betyder läran om att vårda huset, att hushålla. Utifrån ett ekofeministiskt och ekofilosofiskt perspektiv handlar det om hur vi hushållar med jorden, med allt levande, med vår egen och våra medmänniskors förmågor och kunskaper. Grunden är livskvalitet och allt levandes rätt att existera oberoende av om vi producerar ekonomiskt mervärde eller inte.
Ekonomisk utveckling och tillväxt har i det samhälle vi lever i snarare blivit den allenarådande principen varunder både livskvalitet och allt levandes - i en vid bemärkelses - egenvärde fått vika undan. Natur och människor har blivit en råvara för ekonomisk tillväxt.
En hierarkisk patriarkal samhällsordning kräver en struktur av dominans och kontroll över. Ekofeminismen lyfter fram hur samma mekanismer och samma maktspråk används vid förtrycket och exploateringen av både natur och kvinnor. En samhällsstruktur som bygger på över- och underordning behöver på olika sätt skapa grundmotsättningar för att legitimera och rättfärdiga maktpraktiker.
Under århundradena har hellenistisk filosofi, judisk- kristna kyrkan och den världsliga makten sammanblandats och gjort gemensam sak i att säkerställa/sanktionera en dikotomiserad världsbild där vi ställs mot dem, ond mot god, man mot kvinna och liv mot icke liv.
Inte någon dialog, dualitet, dialektisk symbios eller långt mindre taoistisk komplementaritet, utan en riktig avgrund. Värderingen av dessa två hemisfärer – världshalvor – var också given: det manliga/civiliserade/mentala var godhet, överhöghet, ljus och ordning, medan det kvinnliga stod för ondska, mörker, låghet, natur och kaos. 2
I dag ser vi hur världen delats in i i- respektive u länder och hur murarna växer sig höga mellan Europa tillsammans med USA och resten av världen.
Som en röd (blodig) tråd genom patriarkalt maktspråk och makthandlingar lyser sexismen. På samma vis som Moder Jord har kommit att objektifieras, dissekeras, och exploateras som en ägodel utan egenvärde eller själ, av män i vetenskapen och maktens tjänst, kom kvinnor genom sitt påstådda symbiotiska förhållande till naturen att gå samma öde till mötes.
Filosofen och vetenskapsmannen Frances Bacon, 1561-1626, var en av den mekaniska världsbildens förespråkare. Han skriver i sitt verk med den passande titeln “The Masculine Birth of Time”:
“Jag är sannerligen kommen ledande naturen med alla sina barn till er för att binda henne i er tjänst och göra henne till er slavinna.”3
Tilläggas kan att han även arbetade som domare under häxprocessen.
Ekofeminism problematiserar både kvinnors ”rätt att agera som män” samt en manlig hegemonisk genusnorm, vilken generellt bygger på stoicism, fallocentrism, tävlingsinriktan och ett förtryck av den svagare enligt artikeln “War, Militarism and Masculinities”.
Min känsla är att feminism i Sverige ofta kommit att likställas med jämställdhet. Jämställdheten i sin tur verkar (ibland) utgå från en ”manlig” norm och erfarenhet, kvinnor skall ha lika ”rätt att agera som män”. Exempelvis bör kvinnor ur ett jämställdhetsperspektiv ha lika stor möjlighet och rättighet att arbeta inom militärväsendet. Jag tänker att ur ett ekofeministiskt perspektiv bör män istället ha samma möjlighet och rättighet att välja bort det militära. Krigsföring skapar inte bara mänskligt lidande utan bidrar i hög grad till miljöförstöringen. Under krigsföring drabbas barn och kvinnor hårt, inte minst för att de är måltavlor för våld. Att döda och skända, att våldta kvinnor och barn är ett intrikat maktmedel för att provocera och visa prov på sin egen överhöghet och motståndarnas oförmåga att skydda sina ”ägodelar”. Jag tänker att i krigens ”logik” blir barn och kvinnor kanske i än högre grad ägodelar, varor, att förhandla med eller nyttja efter eget tycke. Åter igen är sexism och erotiseringen av våld en röd tråd som rättfärdigar våld mot jorden och mot kvinnor och barns kroppar. Det laddade vapnet är synonymt med krigarens kön, atombombsexplosionen framställs som en stor orgasm och den nya världens födelse medan feghet likställs med att vara en kärring, ”a pussy” etcetera.
Jag lyssnade på Maud Olofsson under en av alla valdebatter under hösten. Hon sa något i stil med att feminism var kvinnors rätt till lika löneutveckling som män. Självklart ska kvinnor och män ha lika betalt för lika arbete men att begränsa feminismen till att handla om lika löneutveckling är fjuttigt tycker jag.
Ur ett ekofemistiskt perspektiv blir frågan vad min eventuella löneutveckling har med kvinnorna i de så kallade ”utvecklings” länderna att göra, hur gör det livet mindre utsatt för dem? Nu talade Maud Olofsson antagligen för kvinnor i Sverige, det var ju valdebatt. Men tänk vad modigt om hon vågat vidga perspektivet! Man kan också undra hur min löneutveckling minskar påverkan av naturen? Tanken är väl att en bättre ekonomi även ska få oss att konsumera mer för att hålla det ekonomiska hjulet i gång, eller?
Och hur är det tänkt när utvecklingen hela tiden skall driva oss framåt mot mer av allt, vart ska mer av allt tas ifrån och ger mer av allt lyckliga och välmående människor?
Kvinnor har inte sällan varit de som fått lära sig att hushålla, att sköta om hemmet, samverka med naturen för att föda familjen, samtidigt som det ofta är kvinnor som är delaktiga i att skapa och upprätthålla relationer i det (oikos) ”levande huset”. Kvinnor har under årtusenden, också sen de blev förpassade till den privata sfären samlat på sig en gedigen kunskap om hur vi kan överleva av vad jorden ger utan att ta mer en vad som behövs och hur vi kan samverka med naturen och varandra.
Denna kunskap har samtidigt setts som en icke kunskap, det vill säga den har inte getts samma dignitet som vetenskapen. Under generationernas gång och teknifieringen och mekaniseringens intåg har en mängd erfarenhetsbaserad kunskap gått förlorad.
Utifrån detta perspektiv problematiserar ekofeminism synen på kunskap, vad innebär kunskap? Vilken kunskap är giltig? Vad har människor i så kallade utvecklingsländer att lära oss om miljöbevarande resurser etcetera.
Ekofeminister som Vanadana Shiva lyfter fram hur den rika världens kolonialisering av jorden fortsätter. Bland annat genom privatisering av jord och vatten. Multinationella företag tillskansar sig landarealer och naturtillgångar vilket både slår sönder och försvårar livet för människor samt påverkar miljön och den biologiska mångfalden. Planteringar av eukalyptus är ett sådant exempel, det är både efterfrågat och snabbväxande och ger en god avkastning åt trädbolagen. Odlingarna är också väldigt vattenkrävande vilket gör att vattnet inte räcker till för invånarnas egna odlingar. Kvinnors arbetsbörda blir tyngre när de måste gå långa sträckor för att hämta vatten, kanske både till sina egna odlingar och till eukalyptusträden. Genom monokulturer förändras också livsförutsättningarna för de välkända arter, läkeväxter och grödor som tidigare vuxit där. På så vis försvinner både biologiskt mångfald, kvinnornas kunskap och självständighet.
I Indien där Shiva kommer ifrån har storföretag tagit patent på basfödan risets gen vilket innebär att man inte längre kan använda sitt egen skördade ris som utsäde. Man måste istället köpa ris när man ska så, annars begår man en stöld. På så vis görs människor beroende av marknaden och storföretagen. Våran möjlighet till självförsörjning tas ifrån oss, och i och med detta påverkas även våran relation till jorden och naturen.
Jag vill ge ett utdrag ur boken Ecofeminism av Vanadana Shiva och Maria Mies. En grupp människor kämpar mot gruvdrift i området Doon Vally, Indien (chipkomovment). Shiva frågar invånarna var de får sitt engagemang och sin kraft ifrån.
“What are the three most important things in life you want to conserve?
Our freedom forests and food. Without these we are nothing, we are impoverished. With our own food production we are prosperous – we do not need jobs from business we even produce crops for salesmen and governments – we make our own livelihood. Forests are central as sources of fertilizers and fodder. Our freedom to work in the forests and to farm is very important. Gujrals mine is destroying our work and our prosperity while they talk of mining and “creating” work and prosperity.
Do you feel tempted by his bribes?
Gujral offered my son 500,000 if he would remove me from the chipko protest. My son replied “Money I can get anywhere but my mother’s dignity and respect comes from the village community and we can never sacrifice that”.
What is your source of strength (shakti)chipkos strength?
Shakti comes to us from these forests and grasslands, we watch them grow, year in and year out through their internal shakti and we derive our strength from it. We watch our streams renew themselves and we drink their clear, sparkling water, that gives us shakti. We drink fresh milk, we eat ghee, we eat food from our own fields. All this gives us not just nourishment for the body but a moral strength, that we are our own masters, we control and produce our own wealth. That is why it is primitive, backward women who do not buy their needs from the market but produce for themselves, who are leading chipko. Our power is nature’s power. Our power against Gujral comes from these inner sources and is strengthened by his attempts to oppress and bully us with his false power of money… each attempt to violate us has strengthened our integrity… they could not destroy our shakti.”4
Jag tänker mig att dessa människors mod, kunskap, och kraft har mycket att lära oss. Texten ger konkret prov på ekofeminismens bredd, det är en akademisk diskurs som kan hjälpa oss att problematisera och förstå, bygga teorier kring och dekonstruera våra grundantaganden. Men framför allt ger ekofeminism möjlighet till social och politisk handling. Det är en rörelse som vuxit fram ur en ömsesidig och nödvändig relation mellan jorden och människorna.
Noter:
1 Introduktion till ekofeminism Lotta Hedström. 2007
2 Introduktion till ekofeminism Lotta Hedström. 2007
3 The Death of Natur: Women, Ecology and the Scientific Revolution, Carolyn Merchant
4 Ecofeminism Vanadana Shiva, Maria Mies. 1993
Litteratur
Ecofeminism Maria Mies, Vandana Shiva. 1993
Introduktion till Ekofeminism Lotta Hedström. 2007
Om jag så måste resa till Los Alamos Anita Goldman. 2009
Sofie Genfors Mångårig vävcirkelmedlem, återbrukerska, navigerar i livet med mossgrön ekofeministisk kompass
The Death of Natur: Women, Ecology and the Scientific Revolution, Carolyn Merchant.1980
War militarism and masculinities Paul Higate, John Hopton. 2005
http://kuniri.se/djupekologi 2010-09