Den 19 juni 2012 stängdes den norra dörren till patriarkatet, berättar Grandma Shirley för oss. I september samma år öppnades den södra porten till barnens tid. Och vi har sett svängningarna som skett sen dess. Den här rörelsen sker på alla nivåer, vi har sett de stora globala förändringar i synsätt och handlingar som sprider sig. Vi gläds över dessa länge väntade vindar av förändring, som på sina platser blåst upp till full storm runt oss. Männens makt avtar och förändras, plötsligt kliver barn framåt och tar plats och får världens öron. Men hur tillfredsställande det än är att se och uppleva detta är det inte friktionsfritt för oss på individuell nivå. Vi får inte tappa bort oss själva i den här omvandlingen utan ta reda på, och hålla fast vid, vilka vi är. Vem är jag i den nya tiden när patriarkatet faller samman?

Foto Lotta Siwer
Shirley Eagle Claw Woman Barclay är sjuksköterska, shaman och helare utbildad både inom skolmedicinen och inom den traditionella medicinen hos den nordamerikanska urprungsbefolkningen. Hon har besökt Sverige många gånger och vi har flera gånger haft anledning att skriva och återkomma till henne i Månväven. Hennes senaste besök var i somras och hennes teachings är intressanta nog att sprida sig i ett större lager än de som var där i rummet denna gång. Det här är ett kortare sammandrag av några av de saker hon förmedlade.

Alla gör så gott de kan, Grandma Shirley uppmanar oss att utforska oss själva inför den nya världsordningen för att vara de allra bästa av människor och de allra bästa av förebilder. När ditt liv inte längre är ett alternativ måste du göra ett val. Sträva efter att hålla dig på en väg du bygger stadigt på dina val. Att skapa balans i sig själv och mellan våra olika sidor ger oss förmågan att stanna på vägen med valmöjligheter. Det vi bär med oss inombords styr vårt liv och därmed våra möjligheter. Shirley ber oss att vara positiva och omhändertagande och att vi utvecklar oss själva och vår närmiljö. Att vi tar ansvar för vilka vi är och vad vi gör. Ju mer vi är i kontakt med vår inre kärna, desto mer medvetna blir vi om att det är kärlek det handlar om, den starkaste kraften vi har i kosmos.
När du har förmågan att se in i en annan människas erfarenheter och upplevelser och på djupet förstå dem så vet du att det är kärlek. Om du bearbetar de delar i dig själv som triggar dig hos andra, och vad de delarna reflekterar i dig, så kan de inte irritera och skava hos dig längre. Vi människor blir negativa för att skydda oss själva och det kan vi arbeta med genom medkänsla och förlåtelse, gentemot oss själva och med andra. Man behöver inte tycka om alla människor, men man kan ha en förståelse och medkänsla för deras trasiga delar. Shirley tycker också att vi kan fundera över när vi var sådana i något av våra tidigare liv. När vi hittar bitar i oss själva som gör ont kan vi börja göra något med dem. Hon förklarar att hon ser människor i sin närhet som vägar att utveckla sig själv och en möjlighet att lösa saker hon bär inombords. Att hon med hjälp av det som upprör henne hos andra hittar bitar inom sig som gör ont och att hon då söker efter vad den biten behöver för att läka och lägga sig. Om man börjar arbeta med sig själv sig sprider sig det arbetet ut i världen, att gå framåt som människa tar världen framåt och vidare i sin utveckling.
Att känna och erkänna att vi kommer från Moder Jord och att ha ett engagemang att en gång gå tillbaka till henne är en känsla fylld av kärlek, menar Shirley. Jag vet inte, men kanske ägnar sig många av oss att leta efter meningen med livet eller essensen av livet, den stora gåtan. Enligt Shirley är enda vägen att komma till jorden genom en utmaning, det är så det fungerar. Du kommer hit med en själ, vilken är en länk till skapelsen och Moder Jord, en kropp för att kunna vistas här och ett påstående. Det är mycket här på jorden som många människor inte förstår, säger hon. Vi måste arbeta framåt. När vi genom andra hittar en efter en av våra trasiga bitar och börjar arbeta med dem kommer vi framåt. Men det är ingen lätt väg framåt, ofta uppstår en känsla av att jorden kollapsar under våra fötter när vi arbetar med smärtsamma bitar. Alla dessa bitar är reflektioner av det påstående vi kommit hit med och vi närmar oss det bit för bit. Det är ett stort uppdrag, de bitar som vi arbetar med är alla delar av vår historia, vår personliga mytologi och våra tidigare liv. Växandet är vi själva, vår närhet, vår familj och vad vi bestämmer om framtiden. Det bästa jag göra för mig själv och för mina barn, som vi naturligt har ett fokus på, är att älska dem, vårda min hälsa och att gå min väg i livet. Att hitta mitt påstående och ersätta det med min sanning och göra den sanningen till min verklighet. Vi har alla blivit brända och krossade i livet, återta det och skapa ditt liv som du vill ha det. När vi lämnar jorden blir vi firade för att vi tog oss an uppgiften och för att vi hade ett val att göra livet bättre.
Den här planeten är speciell i jämförelse med andra världar, det är den enda som är skapad på det fria valet och det som kommer med de möjligheterna. Vägen av val är den smalaste och svåraste att följa. Därför att den kräver av oss att vi är sanna mot oss själva att vi är den vi är när vi går den.
Det viktigaste för oss när vi lever våra jordeliv är att fortsätta att känna och inte låta tänkandet ta över. Det är därför barn upp till två och ett halvt års ålder har ett fokus på att känna saker, och sen börjar de att tänka. Tanken är överskuggad av känslan i utvecklingsfaserna, men har en tendens att ta över våra liv. Förändring kommer inte utan kostnader. Det har kostat oss att släppa känslan och gå in i tanken och det kan göra ont att komma till en välbehövlig balans mellan de båda.
Shirley uppmanar oss att ta våra relationer i den fysiska verkligheten på allvar. Idag skapar vi och upprätthåller många relationer genom våra mobiltelefoner eller datorer. Barn och ungdomar idag har en hel värld i sin telefon, problemet är att ingen ser den och att det saknas en verklig kontakt. Nätbaserade kontakter kan vara ett komplement som fungerar så länge vi har elektricitet. Mötet människa mot människa i den fysiska verkligheten är något helt annat. och en absolut nödvändighet om vi på ett meningsfullt sätt ska klara av den förändring vi står inför.

Hannah Gruffman arbetar som kulturchef, har bland annat en fil mag i kultur och mediegestaltning