Det enda könet är en debattbok där skribenten Katrine Kielos dissekerar de idéer som styr den moderna ekonomin. Bokens titel syftar på att det i de ekonomiska teorierna bara finns ett kön. I de klassiska ekonomiska teorierna så räknar man inte med kvinnor och kvinnors arbete, det är bara yrkesarbete som räknas som riktigt arbete. På det sättet osynliggörs helt den delen av samhället som traditionellt tilldelats kvinnor. Titeln syftar också på Kielos tolkning av det centrala ekonomiska begreppet homo economicus (den ekonomiska människan). I ekonomiska teorier används homo economicus som en modell för mänskligt handlande, en idé om hur människor brukar agera som används som grund för ekonomiskt tänkande. Kielos påpekar att denna homo economicus är en manlig konstruktion baserad på egenskaper som vi brukar se som typiskt manliga. Därför väljer Kielos att kalla det som i ekonomiska teorier kallas homo economicus för den ekonomiske mannen – eftersom det är just en man det är.

Homo economicus brukar definieras utifrån egenskaper som rationell, oberoende och objektiv. Det som driver homo economicus är rent egenintresse. Inom ekonomisk teori så brukar beskrivningen av homo economicus presenteras som en objektiv beskrivning av hur människan egentligen är. Kielos påpekar att det finns flera problem med det här sättet att tänka. Ett problem är att denna beskrivning av människan stämmer dåligt med verkligheten – den egoistiska homo economicus som agerar helt obunden av sin omgivning är en fantasi om den fria rationella människan snarare än en beskrivning av hur människor faktiskt tänker och agerar. Ett annat och större problem är hur det samhälle blir där makthavarna tror på dessa fantasier. När utgångspunkten är att vi alla är helt fria individer som själva helt formar vårt öde så gör det något med synen på medmänsklighet. Utifrån den ekonomiske mannens logik så är det inte rationellt att hjälpa människor – eftersom vi själva styr våra liv så är ett misslyckande helt individens eget ansvar. Själv tycker jag att det här tänkandet är något som vi allt tydligare ser i samtida svensk politik med minskad benägenhet att hjälpa t.ex. sjukskrivna. Den privatiseringsvåg som sköljt över Sverige följer också den ekonomiske mannens logik: det finns inget bra eller dåligt sätt att sköta ett äldreboende, det finns bara billiga och dyra sätt att göra det. I en världsbild där marknaden formas av rationella individers fria val finns det ingen anledning att inte låta marknadens logik styra allt, oavsett vad det gäller. Enligt det här sättet att tänka så bör statens roll inskränkas till att stödja marknaden och se till att så stora delar av samhället som möjligt följer marknadens logik. Att det här synsättet är problematiskt kan man se bland annat på de miljöproblem som världen brottas med idag – den fria marknaden verkar inte särskilt intresserad av att bevara den värld vi har för framtiden. Ett ekologiskt tänkande är svårt att sammanföra med den kortsiktiga egoism som präglar den ekonomiske mannen. När vi tänker ekologiskt ser vi oss själva som en del av helheten, en del av världen vars handlingar får konsekvenser, ibland i generationer framåt. Detta sätt att tänka är omöjligt om man som den ekonomiske mannen ser sina handlingar som “isolerade slag rakt ut i en tom rymd” som Kielos skriver.

Det enda könet är en intressant debattbok med stor bredd. Kielos gör en idéhistorisk genomgång av de tankar som har format vår moderna historia och analyserar de problem som möter oss idag. Med djup och tankeskärpa visar hon vilka de centrala frågorna är. Samtidigt präglas boken av en empatisk blick. Kielos visar både på hur problematiska idéerna om den ekonomiske mannen är och varför vi låter oss förföras till att tänka på det sättet. Enligt Kielos är den ekonomiske mannen ett symptom, en bild av allt vi inte är, en dröm om hur människor önskar att världen vore beskaffad. Genom denna fantasi om en helt igenom rationell, egoistisk och oberoende människa kan vi se hur vi egentligen är. Kielos skriver: “I verkligheten är vi dock inte rationella själviska individer. Män som kvinnor, barn som vuxna, unga som gamla. Vi är ofta omtänksamma. Ofta förvirrade. Ofta självuppoffrande. Ofta oroliga, Ofta ologiska. Och framförallt är ingen av oss en ö.”