Häxans, shamanens, medicinkvinnans roll har varit att verka helande i sitt närsamhälle/community. Hon helar natur, djur (dit vi människor hör) och alla relationer däremellan. Idag ser världen annorlunda ut. Miljöaktivism med engagerade ursprungsfolk har ofta medicinpersoner som ledare och moderna häxor, som Monica Sjöö och Starhawk, var/är aktivister.
Elin Bååth menar att rollen som samhälllsförändrare är en nödvändig del av modern häxkonst.

I förordet till sin bok skriver Elin ”Till dig som längtar. Till dig som drömmer. Till dig som värker efter en jord som lever. Där träden är någon, inte något. Där urgamla krafter tas till vara och där det konstiga, udda och queera hyllas. Där godhet och solidaritet inte är skällsord. Där det som gömts undan får utrymme och där förtryck och våld får ett slut – inom såväl som utanför oss själva.”

Häxans handbok är uttalat politisk, äkta politisk med en ideologisk grund. Det finns inga likheter med godispåsarna partiledarna delade ut under den senaste valrörelsen. Elin springer heller inte Jimmy Åkessons ärenden, vilket kanske ses som självklart för många. Sanningen är den att en del esoteriska läror och nyhedniska rörelser faktiskt har nazistiskt/fascistiskt tankegods inbakat i sin ideologi. Så icke här. Den politiska hållningen i Häxans handbok är sprungen ur människan som social varelse och hur vi i grunden är en del av naturen. Att den enda funktion det dualistiska synsätt vi fått lära oss som sanning (natur – kultur, kvinna – man , svart – vit etcetera) är splittring och kontroll. Elin skriver ”Jag har valt att kalla detta för en handbok till revolutionen, för att en revolution är vad jag tror krävs för att skapa verklig jämlikhet och hållbarhet för jordens alla varelser och för jorden själv.” Hon ser inte revolution som en yttre engångshändelse utan som en inre och yttre process. I den inre processen ingår att släppa patriarkala tankemönster men också idéer om oss själva, vår identitet och se med nya ögon på hur vi agerar i världen. Revolution förändrar och förändring innebär konflikt vilket ofta är smärtsamt. Elin skriver ”… men de allra flesta revolutionära konflikter sker nog ändå inom människor. När vi brottas mellan rätt och fel. Mellan egoism och altruism. Mellan det bekväma invanda och det besvärliga nya.”

I anslutning till diskussionen om revolution tar Elin upp årshjulet eftersom det är en symbolisk bild över kretsloppet och revolution betyder kretslopp. Hon berättar lite om olika hjul, hur de formas och varför det inte finns ett sant hjul utan många fungerande hjul. Redan här visas det hur en patriarkal idé – att det finns ett rätt och allt annat är fel – är ett tankegods som inte beskriver verkligheten. Ändå är den idén så välförankrad i vår kultur att den lärs ut som en sanning.

I första kapitlet, ”Fröets krafter”, får de fyra krafterna (här kallad elementen) samt månhögtiderna en grundläggande beskrivning. I bokens senare kapitel förklaras de mer ingående när de förbinds med olika ritualer och övningar. Elin följer årshjulet som inleds med fröets kraft, för att röra sig vidare mot eldens kraft, kärlekens kraft, vattnets kraft, vävens kraft, jordens kraft, mörkrets kraft och fullbordas med vindens kraft. Hon presenterar var och en av krafterna ”I forntid och nutid” där hon beskriver förkristna traditioner dels från vår egen kultur (där vi egentligen vet väldigt lite) och från andra kulturer som har lite mer bevarat samt hur vi relaterar till dem i dagens samhälle och/eller i nyhedniska traditioner.

Efter den inledningen följer beskrivningar av respektive krafter.
Att berätta vattnets historia som allt livs ursprung och hur vi människor börjar vårt liv i vattnet i livmodern ger förståelse för de djupa band vi har till vatten. Att berätta hur patriarkala och koloniala ideal föröder jordens vatten ger perspektiv på globala ägarstrukturer. Dessa kunskaper har man med sig när man gör övningar förbundna med vatten, de hjälper i arbetet med att få egna insikter och fördjupad kontakt.
Elin följer samma mönster för samtliga krafter. De övningar och ritualer hon valt att använda känns väl genomtänkta och ger läsaren möjlighet att gradvis utveckla sin förståelse. Övningarna är ofta traditionella häxövningar/ritualer som får ett ökat djup med hjälp av de resonemang hon för kring var och en av krafterna.

Elin är också tydlig med att magiska ritualer inte räcker för att skapa förändring utan ritualen behöver följas upp med konkret handling i vardagen, manifesteras i den fysiska verkligheten.

Språket i boken är ofta vackert, ibland rent poetiskt. Det sätter själarna i rörelse och får mig att känna glädje i alla de vackra möjligheter sammanlänkningen med jorden och med varandra ger oss. Hoppet det inger är nödvändigare än någonsin när världen fylls av hat och hot. När vi i Sverige, i ett rasande tempo, rör oss mot en fascistisk diktatur. Häxans handbok till revolutionen är en handbok i häxkonst och magi – men den är också väldigt mycket mer.