Gudinnan lever inom oss alla. Hon bor i våra kroppar, våra själar och våra väsen. Hon bär på samklang, förståelse, samhörighet, kärlek, omfamnande och vetskapen om att vi alla hör samman. Men under tusentals år har hennes kraft och principer tryckts undan av illusoriska krafter hos människan – tron på hierarkier, tron på maktstrukturer, tron på separation, och tron på att samhällets pyramidstrukturer hör till människans natur.
Detta tankesätt har präglat inte bara hur vi människor relaterar till varandra, utan även hur vi förhåller oss till resten av skapelsen. Vi ser oss själva som härskare av skapelsen. Detta kan härledas till födelsen av de patriarkala strukturer vi just nu arbetar för att bryta ner inom och utom oss, som inträffade för tusentals år sedan när vi människor valde att separera oss från naturen.
I samma skede valde vi att separera oss från Gudinnan. Vi valde att kliva ut ur hennes vackra, ljuvliga barm och in i tron på att vi vet bättre. Vi valde att kliva ur vår relation till det Heliga som bor inom oss, till att tro på materien och formen som frälsare som skulle ge oss det vi vill ha. Materiell framgång, rädsla för döden, motstånd till naturens cykler – vi identifierade oss inte längre som ande utan såg oss själva som de kroppar vi fått låna som tempel till vårt gemensamma väsen.
Men Hon kallar på oss i varje stund. Hon kallar oss tillbaka till den kärlek som lever inom oss, till den förståelse av att vi hör samman, att vi är förenade, och att vi alla lever i Henne. Hon ropar vårt namn, det som vi glömt bort, och kallar oss inåt till den inre cirkeln – känslan och vetskapen av att du och jag är förenade och att det inte finns någon annan här.
Vi är många som lystrar till detta kall – på våra olika sätt. Då vi alla är unika skapelser av Hennes kreativitet så är vårt sätt att hedra Hennes kall helt unikt för var och en utav oss. Vi låter vårt unika uttryck av Hennes kraft flöda igenom när vi hör Hennes rop och låter det leva inom oss.
Permakulturen är ett av de uttryck som Gudinnans barn tar sig för att återvända till Hennes famn. Och vad är då permakultur?
Permakultur är ett tankesystem som bygger på integration, och att vi är en del av ett sammanhang. Det började som ett nytt, regenerativt sätt att odla på – “Permanent Agriculture” – som en motreaktion mot det kortsiktiga industriella jordbruket som suger livet ur Moder Jord. Det kliver in i förståelsen av att vi inte bör vara härskare över naturen, utan träda in i dess cirkel – som en del av naturen själva. Att vi får plats i naturen och dessutom kan leva i ett överflöd tillsammans med den.

Rebecca Stjärnborg

Permakulturen har sedan utvecklats till att appliceras på samtliga delar av den mänskliga kulturen, och har därför transponerats till “Permanent Culture”. För som vi kan se i historien så har samtliga patriarkala strukturer fallit när det gått över sina egna gränser – så som vi kan ana sker även idag – och saker har behövt byggas från grunden; alltså en impermanent kultur.
Matriarkala samhällen som levt i samklang med Moder Jord har kunnat fortleva och utvecklas. De har inte klivit in som härskare över Naturen utan som en del av den, och därmed kunnat leva vidare. Det finns kulturer som har levt permakulturen – i en konstant, cirkulär, levande kultur som aldrig kollapsat – fram tills dess att externa patriarkala krafter trätt in och med våld stulit deras mark, deras liv, och tvingat dem att konformera till de patriarkala strukturerna.
Permakultur ställer då alltså frågan: Hur kan vi etablera en permanent kultur?
Svaret är att kliva in i cirkeln igen. Att träda ur idén av oss som härskare och in i vetandet att vi är en del av skapelsen. Som Formidable Vegetable sjunger i sin permakultur-låt Earth People Fair: “I wanna see myself as a part of the whole.”
För att ge svar på frågan hur vi kan etablera en permanent kultur så ger permakulturen tre etiska principer som grundvalar för hela tankesättet:
• Omsorg om jorden – förståelse för att vi är en del av naturen och att vi måste respektera och agera därefter.
• Omsorg om människan – stödja och hjälpas åt att bygga välmående individer och samhällen där alla människor har möjlighet att leva ett bra liv.
• Rättvis fördelning – världens begränsade resurser används vist och rättvist och att överskottet återinvesteras i omsorg om jord och människor.

För oss som är bekanta med Gudinnan och Hennes kärlek – visst känns det bekant? Visst känns det som att det är en del av de grunder som matriarkala strukturer bygger på? Visst låter det som att det är så vi faktiskt vill leva – utan härskare, utan underordnade, jämlika i en Evig Cirkel av Liv? Så etiken som permakulturen vilar på känns högst relevant, och välbehövlig, i den transformation som mänskligheten måste genomgå för sin fortsatta existens. För fortsätter vi låtsas vara härskare och tror att vi vet bättre… ja, det är ju bara att se på hur det gått hittills.
Permakulturen stannar dock inte bara vid etiken, utan ger en mångfald av praktiska verktyg och principer som direkt går att applicera på vilka kulturella system som helst vi bygger – inte bara agrikulturella system. Dessa 12 principer, med sina rötter i grundetiken, är som följer:

1. Observera och interagera
2. Fånga och lagra energi
3. Ta del av skörden
4. Tillämpa självreglering och applicera feedback
5. Använda och värdera förnyelsebara resurser och tjänster
6. Producerar utan spill
7. Designa från mönster till detaljer
8. Integrera snarare än att segregera
9. Använda små och långsamma lösningar
10. Använda och värdera mångfald
11. Använda kantzoner och värdera marginalen
12. Observera förändring och svara med kreativitet
    Nu är dessa principer i sin enkelhet en aning svåra att greppa utan en djupare förståelse kring varje uttalande. För den nyfikna finns mer att läsa om varje princip på www.permacultureprinciples.com.

Som vi kan se så erbjuder permakulturen högst praktiska tanke- och förhållningssätt som ger oss möjlighet att på ett hållbart sätt träda in i cirkeln i en större skala. Med permakulturens hjälp kan vi kliva in i naturens sammanhang på ett sätt som faktiskt bär oss genom transformationen. Och därigenom speglas i världen den kärlek som Hon vill utsträcka till oss från vårt inre, och vi kan enklare vila i Hennes famn. Men som med allt annat arbete så börjar processen inom oss, och det är i vårt inre som vi på riktigt kan skapa den förändring vi längtar efter – genom att skifta vårt sätt att se och välja en mer kärleksfull blick när vi tittar på skapelsen tillsammans med Henne. Det är inom oss som den verkliga transformationen av mänskligheten tar plats – i var och en utav oss, och kollektivt på samma gång; eftersom vi alla är förenade i vårt djupaste väsen.