Om alkoholens roll i den mänskliga utvecklingen, biologiskt och kulturellt.

Vi tar det från allra första början, eller i alla fall för många miljarder år sedan…. I rymden, fångat i gasmoln och i damm på meteoriter finns avancerade kolmolekyler, molekyler som utgör själva grundmaterialet i allt liv på jorden. När vår planet for som en kall och livlös sten genom universum, bombarderades den med dessa meteoriter. Resultatet blev en organisk soppa ur vilken liv i dess allra enklaste former bildades. Metanol och etanol var med i denna bryggd.
Jäsningen av sockerarter, glykolys, anses vara ett av de första sätten att producera energi som det tidiga livet på jorden utvecklade. En biprodukt av denna process är etanol. Doften av alkohol var under miljarder år en del av jordens doft och den doften signalerar en sak – här finns föda. En av dessa tidiga livsformer var jästen Saccharomyces cerevisiae. Jästen bildar alkohol vid förbränningen av socker till en halt mycket högre än andra jästarter och slår därmed ut sina konkurrenter (den klarar halter upp till 10% vilket är dubbelt så mycket som andra jästarter).

Så nu har vi jästsvampar som mumsar socker, socker som kommer ur frukter, ju mognare desto mer socker. Medan jästen mumsar producerar den alkohol och den sötsliskiga ångan sprider sig över nejden. Den doften signalerar energirik föda för fruktätande livsformer i området, däribland tidiga hominider, våra förlevande. Äter man för mycket, blir man lullig, missar faror och blir uppäten själv, äter man för lite lagrar man inte tillräckligt med energi för att klara sämre tider och dör av svält. Individer som inte klarar av att bryta ner alkoholen tillräckligt snabbt, dör av alkoholförgiftning. Evolutionen mejslar så ut individer med en otrolig förmåga att bryta ner alkohol och lagra den som energi (10% av den mäns­kliga leverns enzymmaskineri är designat för att generera energi från just alkohol). Det visar sig att måttligt intag av alkoholhaltiga frukter har en hälsofrämjande effekt. Det minskar kärlsjukdomar och cancer. De individer som konsumerar den jästa frukten överlever i större utsträckning och deras gener förs vidare genom historien.
Apor, fåglar, elefanter och flyghundar….listan kan göras lång på djurarter som aktivt söker upp jäst frukt - lägger på minnet var träden finns, när frukten mognar och återvänder år efter år. Vissa har så utvecklade nedbrytningssystem att de kan konsumera mängder som motsvarar nio glas vin och ändå flyga felfritt. Fördelarna, energin, överväger helt enkelt nackdelarna. Aporna, fåglarna och hominiderna kunde inte dela med sig av sina tankar till varandra och beskriva den märkliga upplevelse den jästa fukten gav, ruset, men nog kände de sig mer avslappnade, orädda och sociala.
Den mänskliga evolutionen kommer ge varelser som går upprätt. Detta frisätter händerna till att bära och tillverka redskap. Vi tämjer elden och börjar laga vår mat, vilket ökar den mängd energi vi kan utvinna ur den. Hjärnorna växer. Den upprätta gången gör att vårt struphuvud hamnar längre ner i halsen och få mer plats, blir större och får ett bredare tonomfång. En mutation i en för talet viktig gen gör att tungans och läpparnas muskulatur blir mer avancerad och fler nervbanor skapas för att manövrera dem. Center i hjärnan som är kopplade till känslomässig medvetenhet och responsivitet växer. Det mänskliga talet föds, så mycket mer avancerat än någon annan arts kommunikation. Talet gav oss möjlighet att uttrycka idéer, vi börjar sätta ord på tankar och känslor som dittills bara funnits i vårt undermedvetna, ofångbara tankar om världen runt omkring oss.
Vi börjar berätta vår värld, vår historia, vår skapelse. Vi formar myter. När vi äter den jästa frukten, upplever vi att våra hjärnor växer, vårt medvetande vidgas, vi kommer i kontakt med något annat. Vi kommer i kontakt med kosmos alla principer, med förlevande, väsen och andar. Vissa individer är bättre på det än andra, att nå de andra världarna, minnas resan och tolka den. De individerna kallas shamaner, nåjder, inyangas eller squnä’am.

De spår vi finner efter människan blir mer avancerade. Nu tillverkar vi inte bara bruksföremål, utan smycken i form av snidade ben
eller snäckskal. I det arkeologiska materialet hittar vi hålade ben, flöjter som tyder på en avancerad sång- och musiktradition. I Kina är dessa flöjter tillverkade av ben från tranor eller svanar, säkert inte av en tillfällighet. Tranors dans och svanars färd över himlen fascinerar fortfarande, det är heligt. Vi börjar måla på berghällar. De allra tidigaste bilderna som hittats i södra Afrika föreställer geometriska mönster av den typ som vår hjärna skapar under transliknande tillstånd, eller varför inte ”i fyllan och villan”. Dessa geometriska mönster återfinns även i grottmålningarna i Frankrike tillsammans med mer avancerade figurer, som människokroppar med djurhuvuden.
Vin, kvinnor och sång. Sex, droger och Rock n’ Roll. Koncepten är, visar det sig, tusentals år gamla. Men än så länge är de säsongsbetonade. Vi kan inte tillverka och förvara alkoholhaltiga drycker. De tidigaste spåren av detta, dyker upp i Kina för ca 10 000 år sedan. Men då kan vi dra slutsatsen att vi har pysslat med dryckestillverk­ning långt innan dess. Vi vet inte hur det började, men kanske var det en skön sensommardag, någonstans i nuvarande östra Turkiet, som en grupp människor rörde sig genom ett bördigt landskap. På vinrankorna dignade mogen frukt. Människorna samlade på sig skatterna i urholkade träkärl eller skinnpåsar. Vissa druvor är så mogna att skinnet spricker och i botten av kärlet samlas en sörjig massa av krossad frukt och frukt­juice. På druvornas skal finns redan jästsvampar som inte är sena att börja mumsa i sig sockret. Jäsprocessen är igång. Det börjar bubbla om kärlet och det bildas en alkohol, en mycket tidig Beaujolais Nouveau för den som är lite vinbevand­rad. Så småningom stillar bubblet av, jäsningen är klar. En något mer nyfiken och våghalsig medlem av gruppen bestämmer sig för att smaka, det luktar ju trots allt inte farligt. Hen berättar: Det smakar mjukt, varmt, lent! Och mycket! Mycket mer än druvorna. Och det gör skönt för sinnet, jag känner mig lugn och avslappnad. Fler vågar prova, det är gott, aromatiskt. Och det öppnar sinnena, sådär som den mogna frukten gör. Man testar igen, den här gången mosar man druvorna med flit i större mängd. Vintillverkningen har sett dagens ljus.
Tiden vi lägger ner på tillverkningen av alkoholhaltiga drycker är egentligen absurd i förhållande till dess nytta. Ändå gör vi det, vilket vi bara kan tolka som alkoholens oerhörda vikt i den mänskliga kulturen. Oavsett om vi ser till dåtid eller nutid, spelar alkohol en stor roll i kommunikationen med andra världar. Vin i Etrusken, öl hos sumererna till gudinnan Ninkasis ära, ­skandinavernas mjöd och elixir i Amazonas eller Afrika.

Venus från Laussel är en kvinnofigur karvad i en sten för över 25 000 år sedan. Hon håller ett horn. En del säger att det är ett musikinstrument, men då borde det rimligtvis vara vänt åt andra hållet. Senare keltiska traditioner skvallrar snarare om att det kan vara ett dryckeshorn. Kvinnan bär den åldrande kroppens epitet, hängande bröst och gummage. Kanske är hon shamanen som reser till andarna med hjälp av den heliga drycken, den röda saften som öppnar sinnena. Hennes bröst och mage har varit ockraröda, den röda färg som i senare konst har symboliserat den fermenterade drycken, röd som blodet, livets vätska. Förmågorna som utmärker shamaner kan gå i arv, och kanske ärvs inte bara rollen utan även den viktiga kunskapen att tillverka alkoholhaltiga drycker. Inom många kulturer än idag, är det kvinnorna som brygger - öl, risvin, mjöd, pulque och andra alkoholdrycker.

De självjästa frukterna och de tidiga alkoholhaltiga dryckerna blir aldrig starkare än 3-5%. Det är först på senare tid vi börjar lära oss destillera alkohol och tillverka starksprit. Det sker i Europa på 1100- och 1200-talet, där spriten används inom medicin. I Sverige blir hembränningen vanlig först på 1600-talet. Kanske är det nu, när fler börjar konsumera mer och starkare, som de mycket negativa effekterna av alkoholen visar sig. Den slår ut individer, slår sönder familjer och samhällen. Det är alltid känsligt att skriva positivt om alkohol och därtill höja den till en stor och avgörande roll i vår historia och vårt kulturskapande, men så är det ändå. Min egen relation till alkoholen skulle jag beskriva som måttlig. Jag ser den inte som nödvändig, men vilken guldkant den kan sätta på livet! Forskning visar att det är så de flesta djurarter förhåller sig till alkohol om den finns ständigt tillgänglig. Schimpanser blir först ivriga och rätt fulla, men lugnar sedan ner sig och konsumerar måttligt, aldrig fulla, men i och för sig aldrig helt nyktra heller. Råttor är något mer avhållsamma, tar sig en hutt till lunch och en till middag, för att dra en rejälare fest ungefär var tredje dag.
Boken, Uncorking the past av Patrick E. McGovern, ur vilken jag har tagit mycket av informationen till denna artikel, köpte jag efter att ha börjat med vinprovning. Vin kan vara magiskt. Jag har haft nästintill heliga upplevelser av smak och haft svårt att greppa hur vi människor kan skapa sådan magi som ett bra vin ihop med en vällagad måltid kan bli. Jag har full förståelse för den hyllning alkoholen fått genom tiderna, hur den ansetts gudomlig. Och djupt förankrad i min förtid som jag är, ständigt sökandes svar på det som är idag i det som varit, blev det naturligtvis så att jag gav mig ut på jakt efter vinets källa.
Inom Moder Jordsamfundet brukar vi inte sinnesförändrande substanser som exempelvis alkohol i vårt rituella arbete. Den biten spar vi till de festmåltider vi gemensamt har efter våra ritualer, måltider fyllda av samtal, skratt, god mat och goda viner.