I Sverige bedrivs sedan 1972 jämställdhetspolitik som ett led i att skapa lika villkor för kvinnor och män i samhället. Dess historia är lång och krokig. Sammanfattningsvis kan sägas att jämställdhet från början handlade om att förändra samhällsstrukturer men sedan många år är den mer inriktad på individen och dennas rättigheter och skyldigheter.
Senast jämställdhetsmålen omformulerades från fyra till sex jämställdhetsmål, var 2017. Det övergripande målet är att: Kvinnor och män ska ha samma makt och möjligt att forma samhället och sina egna liv. Detta har brutits ned i sex delmål: 1) En jämn fördelning av makt och inflytande, 2) Ekonomisk jämställdhet, 3) Jämställd utbildning, 4) Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, 5) Jämställd hälsa, samt att 6) Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Jag tar min utgångspunkt i de effekter som vi idag kan se av politikernas arbete med det andra jämställdhetsmålet. Det gör jag i syfte att försöka besvara frågan: vad kostar män samhället? Min tanke är att arbetet med den ekonomiska jämställdheten visar vilken prislapp som gäller för respektive kön. I förlängningen säger det också något om hur samhället och politiken värderar kvinnor och män.
Om det andra jämställdhetsmålet
Hur lyder det andra jämställdhetsmålet?1 Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
Detta med lika villkor och möjligheter betyder att det inte får finnas särskilda kvinnoregler eller kvinnodiskriminerande påbud när det gäller betalt arbete. Det finns det inte som tur är. Däremot är den gemensamma sektorn kvinnodominerad och vård- och omsorgsarbete är i sig lägre värderat och ger lägre inkomst än arbete i den privata sektorn som domineras av män.
Rent allmänt är det så att arbeten som oftast utförs av kvinnor är lägre värderade och ger mindre betalt än de arbeten som utförs av män, oavsett sektor och position. Men eftersom det inte finns könade regler för arbetslivet kan den delen av jämställdhetsmålet sägas vara uppfyllt. Att män tjänar mer är däremot inte ett politiskt problem. Politiker har till och med föreslagit att kvinnor borde slå sig in på mansdominerade arbetsplatser för att på så sätt få högre inkomst. Med andra ord tycks det inte finnas på kartan att öka värdet av det offentliga omsorgsarbetet. Dessutom är löner och förhållandena på arbetsmarknaden en fråga för parterna och regleras inte av regeringskansliet.
Jämställdhetsmyndigheten skriver på sin hemsida apropå det andra jämställdhetsmålet: ”När det gäller den disponibla inkomsten har kvinnor i snitt drygt 11 000 kr mindre än män i månaden. Sett till inkomst under ett helt liv blir skillnaden 6,3 miljoner kronor”. Det ser onekligen ut som att män får kosta en hel del.
Den könsbaserade inkomstskillnaden ligger sedermera till grund för pensionen. Här vet det allra flesta idag att inom gruppen fattigpensionärer dominerar kvinnor. Pensionsgruppen har i år (2023) meddelat att man inte avser att förändra ramarna inom pensionssystemet så att dessa ska falla ut bättre för kvinnor. Dessutom är även pensionsfrågan ett ämne för parterna och ska inte regleras av politikerna.
Kön och den disponibla inkomsten över tid
Doktorn i företagsekonomi och tidigare rektor för Dalarnas högskola, Agneta Stark, höll ett seminarium 2021. Hon frågade sig vad jämställdhetspolitiken mellan åren 1995 – 2019 har betytt när det gäller kvinnors disponibla inkomster i relation till mäns.
• 1995: Disponibla inkomster efter skatt. Kvinnor har 77 % av mäns inkomster.
Under de tjugofyra år som följer har kvinnor ökat sin arbetsinkomst, till exempel genom att fler kvinnor arbetar heltid och att kvinnor utbildar sig i hög utsträckning. Män har i sin tur ökat sina kapitalinkomster. Här tycks politikerna ha mött upp männen genom att sänka skatten på kapital samt att man redan 2007 tog bort förmögenhetsskatten. Skattessystemet som tidigare omfördelade medel mellan de med hög inkomst (vanligen män) och de med låg inkomst (vanligen kvinnor) gör det i mindre utsträckning idag. Skattepolitiken och mäns kapitalinkomster har helt enkelt gynnat män vilket leder till att:
• 2019: Disponibla inkomster efter skatt. Kvinnor har fortfarande 77 % av mäns inkomster.
Det måste ses som ett misslyckande om man verkligen menar allvar med att verka för ekonomisk jämställdhet.
Konsten att vara ekonomiskt självständig hela livet
När det kommer till del två i det andra jämställdhetsmålet kan vi konstatera att även om gruppen kvinnor har lägre lön än män, kan de leva ett ekonomiskt självständigt liv.
För visserligen har män generellt sett en högre inkomst än kvinnor, men kvinnor är sällan ekonomiskt osjälvständiga, i betydelsen att de inte klarar att hanka sig runt på sin inkomst. Möjligen blir kvinnorna i de lägsta inkomstgrupperna beroende av bidrag från staten.
Samtidigt finns det relativ fattigdom i Sverige. Relativ fattigdom innebär att någon precis klarar sig ekonomiskt men inte mer. Kvinnliga pensionärer är en sådan grupp liksom ensamstående mammor. Omfördelningen av pengar i skattesystemet från de som har, till de som inte har, har dock tillsammans med neddragningar i den gemensamma sektorn och ändrade bidragsregler, ökat den ekonomiska pressen på de som lever i relativ fattigdom, som just kvinnliga pensionärer och ensamstående mammor.
Budgeten 2023
Ett sista nedslag görs i årets budget 2023. Ledarskribenten Lisa Pelling skriver i Dagens Arena under rubriken ”Budgeten visar att regeringen struntar i jämställdheten”. Hon har läst den bilaga till budgeten som handlar om regeringens politik för att åstadkomma ekonomisk jämställdhet. Pelling summerar och skriver att bilagan är ”en diger lista av reformer som gynnar män, och missgynnar kvinnor.
Kvinnors disponibla inkomst antas visserligen öka mer än mäns och det låter positivt. Det finns två skäl till denna slutsats. För det första att den aviserade sänkningen av skatten för höginkomsttagare (män) inte blir av. Kritiken blev för stor. För det andra att regeringen skjuter till pengar till kommuner och regioner och det är kvinnor som främst nyttjar offentliga tjänster och sjukvård samt arbetar i dessa verksamheter. Men det regeringen inte skriver är att dessa satsningar egentligen är neddragningar. Regioner och kommuner får inte kostnadstäckning för ökade kostnader och inte heller för inflationen. Konsekvensen av denna ”satsning” är att utbudet av vård- och omsorg minskar och det drabbar kvinnor i högre utsträckning än män samt att arbetsmiljön på dessa arbetsplatser troligen försämras, uppsägningar av personal är att vänta och villkoren för de som är kvar urholkas.
Sveriges kvinnoorganisationer som också analyserar budgeten summerar: ”Den politiska reflexen i varje kris tycks vara att männen behöver hjälp (med bilen, snuset och renoveringen) medan kvinnorna fixar det själva (med barnen, jobbet och maten).” Till allt detta måste vi lägga de enorma summor som spenderas på militär upprustning, Nato, polisen och kriminalvården. Verksamheter som i huvudsak berör män.
Utifrån denna korta genomgång menar jag att frågan om vad män får kosta egentligen är felställd. Mannen eller individen har ingen prislapp. Det har däremot kvinnor som bör kosta så lite som möjligt och som återkommande pressas nedåt. Femtio år med ekonomisk jämställdhetspolitik bekräftar detta.
Noter:
1 Jag vill påpeka att det mesta som jag skriver när det gäller bristen på ekonomiska resurser ur olika perspektiv, också gäller många utrikesfödda personer av båda könen.
Referenser
Jämställdhetsmyndigheten: Delmål 2 ekonomisk jämställdhet https://jamstalldhetsmyndigheten.se/jamstalldhet-i-sverige/delmal-2-ekonomisk-jamstalldhet/
Pelling, Lisa. (2023). ”Budgeten visar att regeringen struntar i jämställdheten”, Dagens Arena, 20 september 2023.
Sveriges Kvinnoorganisationer (2023). Regeringens omoderna budget bidrar inte till jämställdhet. https://sverigeskvinnoorganisationer.se/debatt-regeringens-omoderna-budget-bidrar-inte-till-jamstalldhet/
Carin Holmberg; Jag har studerat mäns makt och våld. Nu är djuren, växterna, skogen och planeten i mitt fokus.