Peter Wohlleben Trädens hemliga liv Nordstedts 2016
En gång såg jägmästare Peter Wohlleben en stubbe som borde varit död men som till synes ändå levde. Han hade svårt att tro att det kunde vara sant men vid närmare undersökning fann han att den hölls vid liv av de omgivande träden som tillsköt stubben livskraft genom sina rötter.
Det här väckte ett stort intresse för hur skogarna lever. Peter har därefter under många år samlat på sig kunskap som han presenterar på ett lättfattligt och verkligen underhållande sätt i den här trevliga boken.
Lägg dig tillrätta med boken i gräset under en fin gammal björk och lär dig att Träden är sociala varelser som i fallet med stubben delar med sig av sin näring till varandra. Tillsammans skapar de ett ekosystem var i de kan leva skyddade och bli urgamla. Varje träd är värdefullt för gemenskapen och förtjänas att få hållas vid liv så länge som möjligt. Träden kommunicerar genom doft och smak och hörsel. Rötterna sträcker sig långt, dubbelt så långt ut som kronan är vid. Därigenom flätas rötterna samman med grannarnas jordiska utlöpare och direkta kontakter uppstår genom att rotsystemen växer samman.
Vi får även lära oss hur svampar med sina hyfer fäster på trädens rötter och då skapar ett nät som binder ihop hela skogar. Dessa ledningar är transportvägar för utbyte av näringsämnen och föda genom att svamphyferna utvinner nyttigheter ur sten och jord och förser träden med dessa i utbyte mot kolhydrater från träden. Genom svampnätet kan även en massa information spridas mellan träden om t.ex. vilka insekter som besöker träden, om torka och om andra faror. Träden meddelar alltså varandra så att de kan försvara sig. Om det kommer insekter som börjar tugga alltför mycket så kan trädet utsöndra en doft som lockar till sig rovinsekter vilka kan befria trädet från angriparna.
Ett av bokens intressantaste kapitel berättar om hur träd uppfostrar sina telningar. Peter beskriver hur de vuxna bokträden lägger en skärm av sina väldiga kronor över alla sina avkomlingar. Då tränger bara tre procent av solljuset ner till barnens blad. Detta innebär en mycket långsam tillväxt under ungdomen vilket är väldigt viktigt för att så småningom kunna uppnå en hög ålder. Genom denna ”stränga” uppfostran värnar mödrarna om sina telningars framtid så att när mödrarna drar sig tillbaka kan ungdomarna ta över.
Det här familjelivet försiggår naturligt i en skog men blir ju nästintill omöjligt i en stadsmiljö där träden har blivit utplacerade av människan för att passa in i arkitektoniska planeringar. De står då kanske ensamma avskilda från varandra med hårdpackad sand och sten, gator och vattenledningar. I praktiken får deras rötter väldigt svårt att ta sig fram och hitta näring. Wohlleben jämför de här träden med städers gatubarn. Barnen lyckas på ett mirakulöst sätt många gånger ta sig fram precis som träden lyckas nå varandras rötter och börja samarbeta.
Peter berättar också om hur vattnet transporteras i träden, hur olika trädtyper övervintrar och hur de med olika taktik sköter sin fortplantning med hjälp av vinden och insekter. Detta sker enligt en till synes många gånger väl uttänkt planering och inkänning av yttre och inre omständigheter som väderförhållanden, årstidscykler och egna enrgireserver.
Med tanke på att det idag är brist på urskogar är det väldigt spännande att få veta att det går att återskapa levande skogar helt enkelt genom att lämna produktionsskogar helt ifred. Då kommer det insekter, små barkborrar, och dödar de i raka led utplacerade barrträden. Träden faller och blir till barnmorskor för ny lövskog som dock kommer att växa lite för snabbt för att kunna bli långlivad. Generationen därefter kan växa upp långsammare i skydd av sina föräldrar. Sakta men säkert bilda ny underbar urskog som inte kommer förändras nämnvärt.
Jag rekommenderar den här boken till alla som tycker om att vistas i skogen och till dem som hämtar material ur denna till husbygge, verktyg och papper. Om jag vore ett träd tror jag att jag skulle känna tacksamhet för att Peter Wohlleben på ett kärleksfullt och medryckande sätt berättar om skogarnas tillvaro.

Martin Hultsten: Firar vintersolstånd, bakar bröd, gillar ord och skog med dess invånare