Sedan ett tiotal år brukar jag vid ljuslågefesten (2 februari) upprepa mina häxlöften samt förnya min självinitiering. Jag brukar också välja en gudinneaspekt eller en särskild Gudinna som jag arbetar med under det kommande året. I år valde jag Hathor som en symbol för sång och dans men framför allt som en vägledare när jag börjat utforska trummans värld.
Hathor är känd som himmelens gudinna, som kärleksgudinna och som beskyddare av glädje, dans, musik och konst. Hathor har avbildats som en orm, en speciell ritual skallra, en flodhäst, en falk och som papyrusvass.
Hathor hör till en av Egyptiska äldsta och mäktigaste gudinnor och hon dyrkades under nästan 4000 år. I Dendera finns fortfarande resterna av ett Hathortempel och inskriptionerna vid huvudentrén säger att platsen har varit helgad åt Hathor i 10 000 år. Väggarna i templet är klädda med statyer och fresker som tillsammans visar hur Hathor dyrkades och hur det dagliga livet i templet fungerade. Inuti templet finns 18 massiva pelare som är krönta med Hathor huvud och krona. Dessa pelare har både en symbolisk och en riktig funktion. Symbolisk visar pelarna hur jordens livgivande energi föder och när himlens kreativa energi. Gudinnehuvudet som finns överst på varje pelare pekar var och en mot ett av de fyra väderstrecken. Den egyptiska prästinnan fick sin kraft från jorden men förkroppsligade samtidigt de fyra elementen. Hennes energi strömmade genom hennes ryggrad och strålade därefter ut i de fyra väderstrecken och vidare ut i universum.
I Dendera finns även ett speciellt födelsekapell. På dess utsida finns fresker som visar Hathor i färd med att spela på sin ramtrumma. På kapellets vänstra insida finns 32 prästinnor klädda som Hathor, alla med trummor i händerna och på den motsatta sidan finns 29 prästinnor, även dessa klädda som Hathor, men med en skallra i handen i stället. Med största sannolikhet visar denna fresk en ceremoni med syfte att stärka kvinnor vid själva förlossningen. Med trummans och skallrans rytm kunde den födande kvinnan få dels styrka och kraft men även guidas genom själva värkarbetet. Hathor var de egyptiska barnmorskornas speciella skyddsgudinna. När ett barn föddes kom Hathor i form av sju olika Gudinnor för att berätta om barnets framtid.
Precis som den nordiska gudinnan Freja är Hathor lokalt känd under flera namn och Hathor liksom Freja sägs ibland vara en titel mer än ett egennamn. En av Hathors mest kända symboler är en bevingad urko vars fyra ben stöttar himlavalvet medan hennes stjärnprydda mage är stjärnhimlen. (jämför med Audhumla i den nordiska skapelsemytologin).
Nilens heliga vatten sades ha sitt ursprung från Hathors juver och flodens årliga översvämningar var en central del i det Egyptiska livet. Varje år när vattnet drog sig tillbaka visste människorna att de hade en begränsad tid på sig att så frön, skörda spannmål innan allt antingen torkade bort i den heta solen eller sköljdes bort av den stigande floden igen. Nilen cykler speglade människans liv och man såg symboliken i den stigande floden som tvättade bort det förgångna och världen blev pånyttfödd genom en gudomlig rening.
Dyrkad som en av universums skapare blev Hathor en gudinna som förknippades med faraoner och kungar. I templet vid Deir-el-bahri finns Hathor återgiven som en ko som dias av faraon. Under en period var det populärt bland högättade kvinnor att arbeta i tempel och att ta titeln ”Hathors prästinna” för att ära Hathor.
Hathor har som livs- och dödsgudinna två olika sidor. Hon är himlavalvets Gudinna där solen kommer från hennes sköte och månen kommer från hennes bröst. Hathor är även nattens och underjordens härskarinna. Hon är förstöraren och dödens följeslagare, ödes och lyckogudinna.
Hathor mörka sida kan ibland vara destruktiv och skrämmande och hon associeras med berusning och död. Samtidigt behövs det vi ibland kallar destruktiva krafter för att våra kreativa krafter skall flöda.
Platanträdet är helgat åt Hathor. Det var ett heligt träd som erbjöd skugga och vila för de döda när de reste från denna värld till nästa. Ingången till underjorden ansågs ligga vid den västa horisonten, där solen gick ner, och de dödas rike kallades de västligas rike. Som härskarinna över de döda kallas Hathor även Lady of the West.
Jag har just kommit hem från en 10 dagars resa i England. Några av dessa dagar tillbringade jag med en kvinnogrupp mitt på Dartmoor i sydvästra England. Vi hade samlats för att kontakta våra förmödrar. En kväll pratade vi om prästinnearbete och vad det kunde innebära i våra dagliga liv. En av kvinnorna var prästinna, gudinnetroende och läkare. Hon såg sig själv som en portvakt. Hon berättade; “Jag förlöser kvinnor och är med när barn föds samtidigt ger jag andra människor smärtlindring när dom ska dö. Detta kan ske samtidigt, i två rum inte långt ifrån varandra. Då ber jag om Gudinnans styrka och visdom.”
För mig är detta en fantastisk illustration av Hathors båda ansikten.
Källförteckning:
When the Drummers were Women – a Spiritual History of Rhytm, Layne Redmond
Godesses & Heroines, Patricia Monaghan