Demeter var den gudinna jag fick möta i svetthyddan under första träffen på invigningscirkeln. Jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att det var Demeter eftersom jag först var helt övertygad om att det var Hel. Hon var klädd helt i svart, hade en skära i sin hand och var mycket bestämd och lite sträng. Eftersom jag visste att jag behövde dö, att delar i mig behövde dö så var jag först övertygad om att det var Hel. När jag frågade vad hon hette innan jag lämnade grottan där jag mött henne så svarade hon Demeter. Jag förstod då lite bättre hennes också lite milda sida, men jag var fortfarande förvånad. När jag nu har läst lite mer om Demeter och fått leva en stund med henne så har jag förstått att hon också har den kvaliteten av att vara mycket bestämd. Jag har alltid känt henne som en Modergudinna som sörjer sin dotter Persephone när hon beger sig till Underjorden. Nu har jag också fått lära känna andra delar av henne och det glädjer mig.

Bild: Monica Sjöö, Persephone & Demeter within New Grange 1982

När jag har läst om Demeter har en myt hela tiden figurerat i texterna och det är myten den om Hades som rövar bort Persephone efter det att hon blivit våldtagen av honom och att hon sedan hålls i hans rike mot sin vilja. När jag läst den och också först använt den i min text, har det känts helt fel. Jag har inte kunnat se att det var så att Hades skulle våldta henne, eller att hon mot sin vilja går ner i Underjorden och där är Drottning under en del av året. När jag sedan läste i ”The Great Cosmic Mother” av Monica Sjöö och Barbara Mor om Demeter så blev mitt hjärta och sinne stillat. Det var inte alls så ursprungligen att Persephone våldtogs och rövades bort mot sin vilja. De ser det mer som en förvridning av det ursprungliga med ett patriarkaliskt tänkande. Det var skönt för mig att få läsa det och förstå att mitt hjärta är fortfarande med i Ursprunget.
Att Persephone tillbringar en del av året i Underjorden som Drottning över de döda sågs som ett offer, en död av en egenskap av sig själv, som Demeter genomgår för att nytt liv skall kunna alstras. Det behövs lämnas plats för det nya om det skall bli frodigt. Det förklarar också en myt som jag läste om att Hades måste ta emot fröet för att växandet och skörden skall bli god. Fröet måste ner i Underjorden och vara i marken under den döda halvan av året för att sedan till våren börja gro igen. Vi sår ju en hel del säd och annat på hösten.
Demeter har ofta tolkats som Moder Jord. Meter har gett många språk ordet moder. Hon sågs som fröets Moder. Hon är en åkerbrukande kvinna som ser till att Jorden är fruktbar och att nytt liv kan alstras. Det är hon som lärt ut åkerbrukandet till människan. Demeter är också en årstidernas kvinna. Hon följer årstidernas rytm. Det gör hon som åkerbrukande kvinna men också i sitt känsloliv.
Demeter har en skära som ett av sina attribut och med den skördar hon säden på hösten och låter fröet läggas i jorden igen. Det ses då som en död- och pånyttfödelseakt. Det är då Persephone beger sig till Underjorden. Under den tid som Persephone är i Underjorden sörjer Demeter. Hon letar efter sin dotter och hon varken äter, sover eller tvättar sig under den tiden. Hon fortsätter att sörja sin dotter under den tid hon är i Underjorden och ingenting växer, allt ligger i vila.
Vid slutet av oktober hölls en festival som kallades Thesmophoria och då hölls ceremonier för att säkra fruktbarheten av fröet och fertiliteten av kvinnan. Det var bara kvinnor som deltog i den ceremonin och de satt på marken i heliga cirklar och fastade. Riterna hade med de gömda jordkrafterna, livet efter döden och återfödelse att göra.
De eleusinska mysterierna var andra riter som var de viktigaste i Grekland under mer än 2000 år och de baserades också på historien om Demeter och Persephone. De är riter för sädeskornets skördande och befruktelse. Dessa hölls hemliga och utfördes av kvinnor i underjordiska kammare.
Persephone, Demeters dotter, som lever i Underjorden som Dödsgudinna under halva året kommer tillbaka till Demeter på våren som Jungfrun Kore. Kore är jungfru och personifierar glädjen, hon är också ledare för de dansande nymferna. Man kan se att Persephone och Kore är delar av Demeter, av Modergudinnan. Hon är alltså en mångudinna med tre ansikten. Hon är Jungfrun, Modern och Döden. En död- och pånyttfödelsegudinna.

Källor:
Jean Shinoda Bolen; Gudinnorna inom oss
Monica Sjöö & Barbara Mor; The Great Cosmic Mother
Claes Lindskog; Grekiska myter och sagor
Michael Senior; Vem är vem i mytologin