Ett gudinneväsen kom till mig i en trumresa, hon bar en fotsid jordfärgad klänning, och sade att hennes namn var “Brun”, hon var starkt sammanbunden med jorden. Mycket möda har jag sedan lagt på att försöka finna hennes motsvarighet bland olika namngivna gudinnor i historien. Jag frågade henne vid ett tillfälle när vi möttes i bärlandet vid en meditation hur jag skulle kunna veta vem hon var och skriva om henne. Hon svarade att hon är själva jorden, myllan, hon omvandlar dött som ger näring till nytt liv. En dag fick jag ett infall att leta bland de afrikanska gudinnorna. Och där hittade jag henne till slut, Asase Yaa. Hon är Moder Jord som representerar fertilitet och förmågan att skapa och nära nytt liv. Hon är jordens livmoder som vi alla kommer från, och återvänder till i döden.

Asase Yaa härstammar från akanfolket som är ett ursprungligt majoritetsfolk omfattande flera folkgrupper i regionen runt Ghana, på Afrikas västkust. De största religionerna där idag är islam och kristendom. De monoteistiska patriarkala religionerna föregicks hos akanfolken av olika polyteistiska uppfattningar varibland Asase Yaa representerar jorden i en kvinnlig/moderlig aspekt, hon som ger liv och kontinuerlig näring åt livet. Det finns uppgifter i litteraturen om att Asase Yaa har en make vid namn Nyame som är den manliga aspekten, representerande himlen. Han anses vara universums skapare och beskrivs som snäppet högre stående än Asase Yaa. Nyame är i princip onåbar och omnipotent, han är “den som ser allt”, om än välvillig. Medan det går att få kontakt med Asase Yaa direkt i naturen behöver människorna använda sig av andliga medlare för att kommunicera med Nyame. Paret fick tre barn tillsammans, flodguden Tano, Bea vars namn betyder plats/läge, och Anansi som är en halvgud och en form av skojare, (namnvariationer förekommer).

I en myt berättas hur Jorden och himmelsguden Nyame en gång levde mycket nära varandra, han var då nåbar för människorna som kunde vända sig direkt till honom med bekymmer och önskningar. På jorden levde en gammal kvinna “Abrewa” och hennes barn. Abrewa nämns i litteraturen som ett annat namn för Asase Yaa, och hennes barn är människorna. Abrewa tyckte Nyame var för nära eftersom hon stötte i honom varje gång hon höjde sin mortel. Nyame blev irriterad av stötarna och hotade med att flytta långt bort i himlen om hon inte slutade, vilket hon inte gjorde. Nyame gav sig då iväg från jorden och blev onåbar. Abrewa försökte bygga ett torn för att få tillbaka honom men det rasade och skadade många av barnen i fallet. Myten sägs berätta att människorna måste lyda Nyames befallningar annars kommer det återigen att inträffa en liknande katastrof. Det myten till synes också berättar är att Nyame en gång i tiden ansågs av folket som kommunicerbar på en mer jämlik nivå utan risk för vredgning. Vad kan det ha varit som fick människorna att ändra uppfattning om den manliga guden till att vara högst stående och onåbar, när hände detta?

Den patriarkala monoteistiska kulturens inverkan på både omformning av den ursprungliga idévärlden, och på de västerländska beskrivningarna av akanernas religioner kan vi inte bortse från. Var den kvinnliga och manliga gudomen en gång jämnbördiga? Det är rimligt att fråga sig hur jorden, livet och människornas försörjning och omvårdnad skulle kunna sättas i andra hand. Många av folkgrupperna inom akanfolket är matrilinjära och barnen ärver genom kvinnliga släktband. Kvinnor anses besitta stor visdom och styrka att leda folket. Hur skulle då gudinnan kunna vara underlägsen guden?
De här frågorna sporrar mig att fortsätta sökandet i religionshistorien. Jag hittar litteratur om en akansk ursprunglig mångudinna som skapade universum utan hjälp av manlig kraft, som också bar namnet Nyame, ibland med stavningen Onyame/Ngame. Patriarkala influenser som bl.a. kom från Sudan på medel­tiden omskapade myten och en manlig gud inkluderades i skapelseberättelsen. Sedermera flyttades äran helt och hållet över till en manlig himmelsgud som då blev Asases högre stående make. Mer litteratur finns att fördjupa sig i men jag nöjer mig för tillfället med att konstatera att människors religiösa världsåskådning förändrats genom tiderna. Ju längre bak i tiden desto starkare var gudinnornas ställning. När islam och kristendomen tog över på Afrikas västkust lämnades slutligen de ursprungliga kvinnliga gudinnorna därhän och det gavs bara plats för en enda allsmäktig manlig gud. Asase Yaa ska dock fortfarande leva kvar i regionen i dessa dagar (och troligen hos ättlingar till utvandrade/bortförda afrikaner från regionen), och närvara/kallas in vid viktiga rituella livsceremonier såsom namngivning, initiationsriter, och begravning. Det akanska folkets kärlek till Asase Yaa spelade nog också en roll när de vägrade sälja jord till de brittiska kolonisatörerna. Jorden ansågs tillhöra alla med ett system där man måste ansöka om att få bruka den. Som kuriosa kan också nämnas ett exempel på Asase Yaas fortlevande kraft – hon tackades på en Ghanaiansk nyhetssida 2007 för att ha räddat presidentens liv i en allvarlig olycka.

Bild: Asase Yaa av Maria Munch

Asase betyder jord, och Yaa betyder “kvinna född på torsdag”. Världen anses av en del akanfolk vara skapad på en torsdag, och av en del på en fredag varför gudinnan också känns vid namnet Asase Efua (kvinna född på fredag). Man möter Asase Yaa i naturen där hon finns överallt runtomkring, hon tillägnas inga tempel eller prästinnor. Med offrande och dans kan man genom henne få kontakt med anmödrar/-fäder som finns i underjorden. Det är från underjorden nya människor kommer, och det är dit de döda kropparna sedan återvänder. Offer till gudinnan kan vara libation (dryckesoffer) eller en del av skörden, samtidigt som Asase Yaas namn uttalas. Före beredning eller sådd i jorden bes gudinnan om tillåtelse och dryck offras direkt på jorden. Den som vill försäkra att hen talar sanning kan vidröra jord med läpparna eller tungan eftersom Asase Yaa är sanningens upprätthållare. Hon ses även som väktare av traditionell moral, etik och socialt uppförande, (vilket ofta hamnar på akanflickornas och -kvinnornas lott att stå för). Asase Yaa är tillgänglig för alla som erkänner henne genom t.ex. libation och som vårdar och håller jorden ren. Odlande bönder visar ofta gudinnan respekt genom att inte odla på hennes veckodag. Speciella ritualer utförs innan träd fälls eftersom trädfällning utarmar livets källa och därmed gudinnan. När ett barn får sitt namn placeras barnet, efter att hens namn tillkännagivits, på en matta på marken för att uttrycka tacksamhet till Asase Yaa för barnets liv, och till förmödrarna/-fäderna för deras eviga skydd och vägledning. Vid begravning hälls libation på marken dels för att be Asase Yaa om tillåtelse för att gräva graven och för att be henne ta emot och skydda den begravda kroppen. Människorna måste gå med varsamhet på jorden, den som stampar och trampar oaktsamt skadar inte bara jordens yta, utan drar även skam över sin by.

Jag går ut i kryddlandet och funderar över det jag läst om den akanska Moder Jord som så tydligt för mig är Moder Mylla. Jag sätter mig direkt på jorden vid två nyligen planterade lavendelplantor som ligger mig nära om hjärtat. Bredvid har jag stuckit ner en pinne med en vadderad omknuten tygbit högst upp, symboliserande en vakande gudinna. Jag tänker att hon är Asase Yaa och jag fylls av vördnad och respekt för att hon kom till mig och att jag till slut fann vem hon var. Jag förstår vad det var hon ville säga och jag låter fingrarna begravas i jorden och myllan och känner mig ett med Moder Jord. En liten del av mig fylls också av frustration och ilska över alla modergudinnor som övergetts och skändats till förmån för den onåbara och straffande manliga monoteistiska guden.
Asase Yaa, jag har hittat dig, jag har hört ditt namn, jag kommer att berätta om dig och aldrig glömma dig. Asase ye duru.

Elin Persson är verksam som skolsköterska och har en medicine magister i omvårdnad.

Detta är den akanska symbolen “Asase ye duru” som ungefär betyder “Jorden är stor”, och betecknar jordens gudinnlighet och stora betydelse för att upprätthålla liv. Den finns med på det ­nationella monumentet vid “African burial ground” i New York där ca 15.000 afrikaner (varav de flesta var slavar) begravdes på 16-1700-talet.!

Källor:
Asante, M. & Mazama, A. (Red.). (2009). Encyclopedia of African religion. Volume 1. California: SAGE.
https://en.wikipedia.org/wiki/African_Burial_Ground_National_Monument(Hämtad 2017-06-01.)
https://en.wikipedia.org/wiki/Akan_people (Hämtad 2017-06-01.)
https://en.wikipedia.org/wiki/Asase_Ya(Hämtad 2017-06-01.)
https://sites.google.com/site/isislotusofalexandrialyceum/ngame-mother-goddess-of-the-akan(Hämtad 2017-06-01.)
http://www.adinkra.org/htmls/adinkra/asas.html(Hämtad 2017-06-01.)
Höjer, S. (1970). Kvinnomakt - könsroller i tropikerna. Rester av matriarkat i Asien och Afrika. Borås: Centraltryckeriet.
Skye, M. (2010). Goddess Aloud! Transforming your world through rituals and mantras. Minnesota: Llellewyn Publications.
Stookey, L. (2004). Thematic guide to world mythology. Westport: Greenwood Press.