Moder Jordsamfundet är en motståndsrörelse eftersom samfundet aktivt verkar för att sprida tankar och idéer som ger alternativ till det rådande paradigmet. Men inte bara det utan också för att vi ägnar oss åt att skapa tillsammans. Vi får möjligheten att kliva ur rollen som konsumenter och producenter och istället vara skapande människor. Vi skapar i cirklar, vi skapar i ritualer och vi skapar för och i vårt personliga processarbete. När vi skapar bygger vi gemensam makt och personlig kraft, vilket tydliggör att vi lever under ett herravälde och att det finns alternativ till herraväldet.

Några av de kulturellt betingade antaganden som samfundet aktivt motverkar är
— att människor står över och äger naturen
— ekonomi som den mest överordnade faktorn både privat och i samhället i stort
— ett hierarkiskt strukturerat samhälle är nödvändigt
— den vite mannen som överordnad
— tanke överordnad känsla.

Även om vi inte håller med om dessa antaganden så påverkar denna kulturella betingning oss i hur vi tänker och agerar. Och den formar, i mycket hög grad, samhället vi lever i.
Antagandena att människor står över och äger naturen samt att ekonomi är den mest överordnade faktorn att ta hänsyn till både privat och i samhället i stort hänger ihop. Dessa, för många människor självklara sanningar har lett fram till den tickande miljö- och klimatbomben.
Makthavare, både politiker och multinationella storföretagare åker på flotta konferenser och skriver på avtal som ska komma att gynna miljön. Verkställigheten av vad som står i avtalen lyser med sin frånvaro. I praktiken gör de väldigt lite eller ingenting alls eller till och med spär på problemen, allt i den heliga ekonomins namn.

Tron att alla samhällen alltid har varit hierarkiska är en myt som är extremt välförankrad tillika med att de självklart varit patriarkala. Dessa myter har forskning slagit hål på gång efter gång likväl fortsätter myten dominera vårt tankegods. I förra Månväven recenserar Felix Lindén The Dawn Of Everything. Han skriver ”…gör författarna en poäng av att visa att det under historien funnits ett myller av radikalt olika sätt att organisera mänskliga samhällen, med långt mer variation än vad som syns i traditionell historieskrivning. Författarna menar att det sätt som historien brukar presenteras på gör att vi får en felaktig och begränsad bild av vilka sorts samhällen som funnits – något som begränsar vår syn på vilka samhällen som kan finnas.”

Under medeltiden var patriarkala hierarkier och manlig överordning självklara i Europa. Det var också under denna tid som manligt överordnande generellt snävades in till att endast omfatta den vite mannen. Eftersom den vite mannen såg sig som överordnad gav han sig rättigheter. Han gav sig rätten att beslagta enorma icke-eurpoeiska landsområden och rätten att kolonisera länder. Han gav sig, och ger sig fortfarande, rätten att stjäla deras naturtillgångar samt rätten att utnyttja människor.

Metoo-rörelsen visade med all tydlighet på hur vanliga sexuella övergrepp är. Kvinnor och rasifierade människor blir utsatta för härskartekniker och vi blir allt som oftast mansplained. Beroende på vem vi är och vilken situation vi befinner oss i låter vi oss tystas eller försöker ropa högre.
Men faktum är att att vi hela tiden måste förhålla oss till den överordnade mansnormen. Kvinnor, män som inte vill leva mansnormativt och rasifierade människor måste parera och navigera, skydda sig och på många andra sätt hantera detta. Det begränsar oss, hindrar vår möjlighet till rörelse och bygger murar runt vår frihet.
När kvinnliga arkitekter och landskapsarkitekter vill bygga och forma stadsmiljöer för att minska miljöbelastning och bättre stå emot kommande klimatförändringar får de en klapp på huvudet och betraktas som naiva eftersom de inte prioriterar pengar. Samma sak när kvinnor inom kultursektorn förklarar att barnkultur är integrerande och förebygger både utanförskap samt minskar risken att barn hamna i kriminalitet. Hade vi haft det jämställda och jämlika samhälle vi anser oss ha hade denna behandling av kompetenta, välutbildade kvinnor inte kunnat förekomma.

Den i vårt samhälle självklara sanningen att tanke är överordnad känsla eftersom tanken är logisk och rationell medan känsla bara handlar om emotioner är en anledning till att det ser ut som det gör i samhället idag. Att tankar kan vara betydligt mer irrationella än känslor syns med all tydlighet i hur vi hanterar klimatkatastrofen medan känslan av vrede och sorg när jägarna får tillstånd att skjuta en stor del av våra rödlistade vargar, är både logisk och rationell. Idén om tanke som överordnad bygger på ett filosofiskt antagandet att tanke och känsla är två separata enheter inom oss. Dessutom på den gammalmodiga idén att dessa är mentala processer som endast sker i hjärnan. Idag vet vi att kropp, känsla och tanke är helt förbundna med varandra och interagerar med en så rasande fart att vi egentligen inte vet vad som kom först. Myten om tanke som överordnad hjälper till att upprätthålla status quo bland annat genom att ihärdigt hävda att människor i grunden är egoister och därför har rätt att se till att de har det så bra som möjligt just här och nu. Konsekvenserna på omgivningen av de val de gör är inte deras problem. Om tanke verkligen var överordnad känsla skulle inte den argumentationen vara möjlig eftersom forskning med all tydlighet visar att människor är empatiska och hjälpsamma till sin natur och att alla, även de själva, drabbas av konsekvenserna av de val gör.

Motstånd som tanke, handling, känsla

Motstånd är det enda vettiga förhållningssättet när jorden skövlas och förgiftas. Det handlar inte längre om att gradvis skapa förbättringar som gör oss mer jämställda, ge djuren rättigheter, förbjuda gifter och minska utsläppen. Det räcker inte längre eftersom de som har den ekonomiska och politiska makten struntar i att de för allt levande mot undergång. Deras enda intresse är makt och pengar – allt annat är oväsentligt för dem.
När nu allt fler gräsrötter protesterar så lobbar maktens män intensivt. De vill få oss att tro att motstånd mot den rådande ordningen ät farligt, att motstånd står i opposition till kärlek, att motstånd slår sönder och bryter ner, att det är en destruktiv antidemokratisk kraft vi ska akta oss för. De ger polisen ökade befogenheter, de vill sätta in militär mot fredliga demonstranter och de stiftar lagar som underminerar vår grundlagsskyddade rätt till fredliga protester. Sverige har kommit att bli ett av Europas mest repressiva länder.

Att maktens män använder alla till buds stående medel för att underminera motståndstankar och motståndshandlingar är en logisk konsekvens av deras världsbild. Maktens män vill hindra motståndshandlingar eftersom de vet att många stora samhällsförändringar har skett genom att vanliga människor har gjort motstånd, gjort uppror mot dem som har makten. De vet att förändringen med stor sannolikhet skulle minska deras kolossala ekonomiska vinningar, deras enorma makt och deras möjlighet att forma världen efter sina egna egoistiska önskemål.
De har strukturerat samhällen som bygger på konkurrens med lagom stor arbetslöshet, omänsk­lig arbetsbörda inte bara på jobbet/jobben utan också i det privata livet samt en allt större ekonomisk press för det stora folkflertalet.
De använder sin makt för att få oss att inte göra motstånd utan istället fortsätta suga på konsumtionsnappen, på resa-långt-bort-från-vardagen-nappen, unna-mig-något-extra-nappen och andra nappar de har kommit på för att hålla oss i schack. I och med att de skapat samhällen som sätter människor under så stark press är det svårt att låta bli napparna eftersom napparna, för en liten stund, minskar stressen och ger människor en andhämtningspaus.

Att utbrändhet och psykisk ohälsa står för merparten av sjukskrivningarna numera är en konsekvens av hur samhället ser ut. Att människor är utmattade passar maktens män utmärkt eftersom utmattade människor inte orkar tänka, reflektera och protestera. I grund och botten är det samma tankesätt 1800-talets brukspatroner, fabriksherrar och kolonialherrar hade men då handlade det om att hålla lönerna så låga att arbetare levde på svältgränsen och var piskade att arbeta så mycket som möjligt.

Tag tillbaka makten

Att göra motstånd minskar uppgivenhet och känslan av hjälplöshet. Just därför är motstånd så viktigt. Motstånd är att ta tillbaka kraften och makten.
Motstånd behöver inte vara att limma fast sig på ett flygplan eller sätta sig framför bulldozers. Att lära sig att se vilka nappar man brukar trilla dit på och välja bort dem är också motstånd. Maktens män har präntat i oss att vi inte ska avstå utan unna oss allt vi kan. Om man istället för att följsamt göra som de vill och köpa tröjan, resan, äggkokaren, väjer bort köpet och ser det som en aktiv motståndshandling händer något i en själv. Jag väljer. Jag väljer att vara människa istället för konsument. Jag låter mig inte manipuleras av de mäktiga männen. Jag väljer en levande jord och barnens framtid. Jag väljer, inte att avstå, utan jag väljer att ta tillbaka min makt. Att laga och underhålla det man redan äger är också en motstånds­handling. Kanske börja fylla sociala medier med ”Idag har jag gjort motstånd genom att…”. Samtidigt behöver vi stöd av andra för att inte känna oss alltför udda och utanför. Att orka delta i ett fredligt demonstrationståg eller sätta sig i cirkel med Rebellmammorna ger oftast mer än det tar. Vi är sociala varelser och att känna att man är en del i ett sammanhang är nog så viktigt.

Hur vi ser på oss själva, på samhället, på våra relationer gör oss till dem vi är. ”Om historien presenteras som att alla större samhällsstrukturer bygger på makt och dominans så blir det lätt för oss att anta att det är något naturligt.” (Felix Lindén)
Eftersom det är vad vi sen barnsben blivit matade med sitter det stenhårt, så hårt att vi har svårt att se alternativ och svårt att vända på de inlärda tankemönstren.
Om en annan värld ska bli möjlig behöver vi lära oss vara människor istället för konsumenter, lära oss att inse att vi inte står över resten av naturen och att förstå att det inte är pengar som skapar ett gott samhälle eller lycka i livet. Vi behöver inse att när det intellektuella intellektet ges företräde i beslutsprocesser fattas besluten på en imaginär verklighet istället för på realiteter eftersom helhetsperspektivet saknas. Vi behöver inte bara veta utan också känna, i magen, att alla människor har samma värde och att mäns överordning inte är en naturlag utan en samhällskonstruktion.
Att lära sig tänka ”Jag gör motstånd mot den patriarkala ordningen som håller på att föröda jorden. Jag tar min personliga kraft och ställer mig stadigt. Mitt i livets alla måsten och borden kan jag ta min kraft, känna den i magen och veta att jag är motståndet, motståndet är i mig. ”
Tillsammans med andra som är motstånd kan vi skapa gemensam makt för förändring.

Nauð Vanarot; psykodramatiker, skribent, rituell ledare, skogsboende trädälskare.