Labyrinten är en av de äldsta symboler som fortfarande används. De finns på mynt från Knossos från 1300 fvt. I Illiaden beskrivs hur ungdomar dansade i dessa labyrinter för att väcka upp gudinnan. De dansade i vilda språng tills de kom i trance. Endast unga giftasvuxna ungdomar fick delta. I den svenska översättningen från 1909 står att det var en ringdans, men i engelsk översättning kallas de dansringar. Den form som finns på mynten kallas klassisk eller kretensisk och det är den formen som återfinns i alla labyrinter i Sverige. Det finns också andra former av labyrinter som den från katedralen i Chartres, Frankrike, men de behandlar jag inte i denna artikel. Sverige är det labyrintrikaste landet i Europa. Vi har mer än 300 som räknas som fornminnen. De äldsta kan vara från sen bronsålder eller järnåldern. Att de har ett klart samband med kulten är uppenbart. Vår främste labyrintkännare Johan Kraft menar också att man kan spåra hur de tätast befolkade delarna av det som senare blev Sverige var uppdelat. Han menar att labyrinterna låg på ett avstånd av 20-40 km från varandra och att det fanns en sådan för varje administrativt område eller för en stam, så att de flesta människor hade högst en dags vandring till den. I närheten av labyrinterna återfinner man också ortsnamn som härrör till gudinnan Njärd eller När och guden Ull. I södra delen av Sverige finns det 17-18 labyrintlokaler som tycks höra till denna äldsta grupp. En del existerar fortfarande medan några endast kan identifieras genom ortsnamn. De finns i hjärtat av gamla jordbruksbygder. De användes på våren för religiösa lekar och ceremonier inte olika de som förekom på Kreta. Leken kunde gå till så att en ung kvinna stod i mitten av labyrinten. Hon spelade rollen av Modergudinnan som under vintern befann sig i den undre världen.
Foto: Birgitta Vreblad
På våren måste hon väckas upp för att livet och fruktbarheten skulle komma igång. En eller två unga män spelade rollen av himmelsguden som skulle befria modergudinnan från hennes underjordiska fängelse. När hon blivit löst från labyrinten förenades hon förmodligen med sin befriare i ett symboliskt vårbröllop som firade föreningen av himmel och jord, den manliga och kvinnliga principen. Detta var en mycket viktig kulthandling för att försäkra fortsatt fruktbarhet och välstånd. Dessa lekar har förekommit långt in i kristen tid och har inte alltid setts med välvilja från de äldre och prästerna. Labyrinter har funnits under flera namn som Trojeborg, Jungfrudans, Trinteborg, Trelleborg, Ringeborg, Viborg , Jungfruhage och många fler.
Kustnära labyrinter
Under sen medeltid och framför allt under 15-1600-talen lades ett stort antal labyrinter vid kusterna framför allt runt Bottenhavet. Forskare från Umeå Universitet har framgångsrikt utvecklat en metod att tidsbestämma dessa genom att undersöka lavarna på stenarna och de har kommit fram till att de allra flesta är från mitten av 1500-talet. Min mening är att de haft en annan innebörd än de tidigare, men fortfarande med en klart magisk funktion. De har används i första hand för att försäkra gott fiskeväder. Labyrinten skulle fånga in stormarna. Om man sprang i labyrinten kunde man hoppas på att stormen skulle bedarra. Kanske man också sprang för att få havsguden Njord att ge fiskelycka. De havsnära labyrinterna har säkerligen att göra men att Gustav Vasa fråntog de lokala bönderna fiskerätten efter kusterna och gav rätten till Gävlefiskarna som nu sommartid koloniserade kusterna runt Bottenhavet och Bottenviken. De befann sig utanför kyrkans domäner. Min teori är att kyrkan under katolsk tid varit relativt tolerant mot vad man kallade folktro. Efter reformationen blev det prästernas uppgift att motarbeta hedniska seder. Gävlefiskarna som befann sig lång från sin präst och kyrka tillgrep i alla fall gammal tro för att klara sig under svåra förhållanden. Labyrinterna i kustbandet kan vara fler än en på samma plats, t ex på Långskäret utanför Fällsvik i Nordingrå, där två täta små labyrinter är lagda uppe på ett stenigt underlag. De kustnära labyrinterna är så talrika att de gör att vårt land har de flesta av dessa fornlämningar i Europa, ja kanske i hela världen. Bara i Norrbotten finns mer än hundra av dem.
Isle of Avalon
Av de labyrinter som finns i andra länder är det en som det finns anledning att särskilt stanna upp vid. Den är tredimensionell och finns på en klippa eller bergshöjd i Glastonbury i England. Där ska en gång den mytomsusade ön Avalon ha legat, omgiven av dimmor och vissa tider på året översvämmade fält. Det sägs att slöjan mellan världarna ska vara särskilt tunn här. Boken Avalons dimmor berättar om hur det sista gudinnetemplet låg där men elever som utbildades i många år. Runt berget, som nu kallas Glastonbury Tor, finns en processionsväg i form av en labyrint. Fastän den är mycket sliten kan man fortfarande vandra den. Det tar närmare en dag att gå den och eftersom man ska gå både in och ut i labyrint, övernattar många uppe på berget för att sen gå tillbaka nästa dag. Undersökningar visar att vägen kan vara anlagd för mellan fyra och femtusen år sedan, alltså från samma tid som Stonehenge. Den tas inte upp i de vanliga katalogerna över labyrinter, men om vi räknar men den, har vi här att göra men den äldsta kända av dessa märkliga mänsklig konstruktioner. Labyrinter idag Intresset för labyrinter har ökat ofantligt i vår tid. Nu används labyrinterna på ett tredje sätt. Många ser labyrinten som en resa in i den egna själen. En del menar att de öppnar förbindelser mellan hjärnas två halvor. Många förordar att man ska gå i en labyrint varje dag. Har man inte tillgång till en fullstor labyrint kan man gå i en fingerlabyrint i långsam takt. De flesta labyrinter är lagda med stenar, men det är inte alltid man har plats för en sådan. Under Tealogernas gudinnevecka i Näsåker i juni 2009 gjorde vi en labyrint med trädgårdskalk. Vi fick löfte att lägga den på en gräsmatta där den skulle göra nytta även då den regnat bort. Vi var ett tiotal personer som hjälptes åt och den blev klar på mindre än en timme. Ett bra alternativ när man inte har möjlighet att göra den permanent. Vi gjorde vår labyrint med ingång från öster, men jag har senare funnit att de flesta gamla labyrinter har ingång från väster. De som sysslar med jordstrålning menar att flera moderna labyrinter är felaktigt lagda trots att de tycks riktiga för mitt öga. Eftersom jag inte kan något om jordstrålning lämnar jag den aspekten av labyrinter till andra att berätta om. Men enligt jordstrålningskunniga är det själva stenläggning som skapar ett nytt jordstrålningsfält i den närmaste omgivningen.
Konstruera en labyrint
Utgå från ett kryss men en vinkel i varje fält. Sätt en prick i vinkeln. Rita en båge från kryssbenet till närmsta vinkelben, osv.
Bild: Ulla Fagerås
Källor:
www.labyrinthos.net där flera artiklar av John Kraft återfinns.
Kraft, John. The Goddess in the Labyrinth.
Turku, Finland: Åbo Akademis, 1985. (Folklore of Scandinavian labyrinths). http://slagruta.robert.nu/sida09.htm