Nauð:
När vi rör oss ute i stadsmiljö är det uppenbart att det är mannen som är normen, inte bara i reklamen som omger oss utan även i trafikverkets skyltar.
Klassiskt är förstås Herr Gårman, men även cykelbanor skyltas med mannen som norm. För ett tiotal år sedan kom någon på att vi, i jämställdhetensnamn, borde ha en kvinnlig variant till övergångsställen. I sann patriarkal anda blev hon mannens bihang, herr Gårmans fru. Den första fru Gårman som togs fram var en riktig “trophy wife”, snygg, sexig och minst tjugo år yngre än herr Gårman. Efter protester togs en mer neutral fru Gårman fram. Jag tycker hon borde slippa vara ett bihang och få ett alldeles eget namn till exempel fröken Gårvi. Bilderna på fröken Gårvi är inte, som de andra, tagna av Ulla eftersom hon inte ville åka till Uppsala eller Ludvika för att fotografera. I Linköping, och uppenbarligen i större delen av Sverige, ägnar sig inte komunstyrelsen åt jämställd trafikskyltning.
Herr Gårman och skylten för cykelbana är uppenbart manliga. Men även övrig trafikskyltning ger oss budskap om manligt och kvinnligt. Formerna på skyltarna är urgamla symboler som följt oss ända sen vi var samlare och jägare. Den nedåtpekande
triangeln är en arketypisk symbol för kvinna och kvinnlighet medan den uppåtpekande triangeln är en arketypisk symbol för man och manlighet. Med stor sannorlikhet var innebörden i manligt och kvinnligt annorlunda i de prepatriarkala samhällena än vad den är idag. Oberoende av hur vi definierar kvinnligt och manligt så är arketyperna representerade i våra trafikskyltar och på en helt omedveten nivå tar vi in deras budskap.

Ulla:
Så många gånger som vi passerar dessa trafikskyltar som florerar överallt utmed våra vägar är det kanske inte konstigt att de på ett undermedvetet sätt ändå påverkar oss. Min första reaktion var efter en kurs i vardagssymboler, som jag höll i, där just den maskulina uppåtpekande triangeln och den feminina nedåtpekande triangeln kom upp. När jag några dagar senare var
på väg in till stan upptäckte jag att hela samhället är fullt av maskulina varningsskyltar, medan den enda feminina symbolen är ”Lämna företräde”. Min första tanke var: ”Det är precis det som förväntas av oss kvinnor, att lämna företräde, att låta allting
mannen gör passera, att kliva åt sidan, att vara väna och tillmötesgående!!!” När jag sedan passerade skylten med Herr Gårman i den maskulina triangeln och Lämna företrädes skylten under, blev det ändå mer tydligt vad vi ”matas” med på ett
omedvetet plan, hur mannen tillåts att ”trampa” på kvinnan.
Vi kan, förvisso, inte ändra alla dessa trafikskyltar, men, ju mer medvetna vi blir om hur det patriarkala systemet är uppbyggt omkring oss, ju mer kan vi också förstå att vi har ett val att låta oss bli påverkade eller inte. Det är först när vi ser och blir
medvetna som en förändring kan äga rum.