Var hon den ursprungliga modergudinnan i Norden? Jag vill gärna tro det. Enligt en teori överlevde människor den senaste istiden (under ca 15 000 år) vid atlantkusten i nuvarande Norge. De levde isolerat mellan inlandsisen och havet med det fasta berget/klippan som skydd mot isen och havet. På fornnordiska heter klippa Hel/hellir. Kanske föddes urmodern Hel i detta folks föreställningsvärld. En översättning av Voluspas 4:e vers säger följande:
I begynnelsen var Alda (Hel)
varken sand eller sjö
ej svala vågor
Jord fanns icke
eller himlavalv
Ginnungagap (Hels livmoder) var
men gräs ingenstädes
Spåren efter Hel finns i många namn bl a finns ett flertal Helfjäll längs Norges atlantkust. Hel har också i fornsagor beskrivits som till hälften blå och hälften vit vilket kan tyda på att hon dyrkats som mångudinna. Ringen eller hjulet kan vara symbolen för hennes framträdande som sol och mångudinna. När klimatet blev varmare blev hon Ama (en amma med fulla bröst). Ringen är ju också symbol för Hel-het och evighet i tid och rum. Själv har jag fått en röd ring av Hel under en trumresa, vilket var en stark upplevelse.
De tre ödesgudinnorna i nordisk mytologi; Urd, Verdandi och Skuld kan också ses som Hels tre-enighet. Hel betyder också den höljande, täckande jorden. Den äldsta utvecklade gravformen; dösen, symboliserar jordgudinnans sköte. Det fanns liv i själva döden – en återfödelse till ett annat liv. Fortfarande lägger vi våra döda i jorden. Av jord är du kommen. Jord skall du åter varda.
Enligt Plinius, en lärd romare, uppfattade sej Skandinaviens invånare som Moder Hels barn. Under medeltid talade människor om Hel-träd – med det menades gamla, trygga träd. På danska landsbygden tillbads träd som kallades Hyldemor, Helträd eller Äldremor.
Den senare versionen av Hel har demoniserats av mansdominerade religioner, först av asarna och sedan av de kristna kyrkoherrarna. Hels rike blev Helvetet som de kristna makthavarna skulle skrämma människor till tro och lydnad med.
För mej är det viktigt att lyfta fram den ursprungliga Hel i ljuset igen och därmed den kvinnliga principen som så länge förtryckts. ”Min” Hel är en eterisk, ljus, oändligt god men sorgsen gudinna som finns i klippan/berget. Hon behöver återförenas med sin skuggsyster djupt nere i jorden för att återfå sin styrka och kraft. Cirkeln behöver slutas, bli Hel.
Källor:
Hel, den gömda gudinnan i nordisk mytologi Gunnel och Göran Liljenroth,Ama förlag, Lidköping
Kvinnoporten Gunilla Carlsson. Carlsson bokförlag, Oskarshamn 2004.
Jordens moder i Norden Birgitta Onsell. Carlssons bokförlag, Stockholm 1990.