I Martin Emtenäs bok kan vi läsa om det sjätte massutdöendet. Han tar framför allt upp åtta av Sveriges djurarter som snabbt minskar i antal. På ett fascinerande vis beskriver han hur djuren bidrar till det ekosystem de lever i och hur vi människor håller på att förstöra arternas livsmiljöer.
Han inleder med att boken handlar om saker som har hänt och som fortfarande händer. I historiken nämner han hur människan i slutet av 1800-talet i det närmaste utrotade en mängd olika djur. 1909 fick vi våra första nationalparker och många av våra djurarter blev fridlysta. Men, idag lever vi i en tidsepok då väldigt många arter återigen pressas till utrotningens brant. Dock är det inte bara djuren som blir drabbade av vår framfart, utan framför allt deras hem. Han skriver: ”Varför vi gräver gruvor är lätt för oss att förstå. Vi behöver järn till allt stål, vi behöver litium till batterier, vi behöver guld till komponenter i våra mobiler. Varför vi sprutar gifter över våra åkrar är lätt för oss att förstå - vi behöver ett lönsamt sätt att producera mat. Varför vi stänger av älvar med kraftverk och pumpar upp olja ur jord och hav är också lätt för oss att förstå - vi behöver energi till alla våra saker, vi behöver transporter, snabbare internet, fler parkeringsplatser, vi behöver mer, vi behöver bättre, vi MÅSTE ha. Jorden bryts ner. Arter dör. Vi behöver.
Det här är berättelsen om åtta arter som har det svårt nu. Inte för att vi jagar dem, utan för att vi ryckt undan det de behöver för att leva.”
De åtta arterna
Tumlaren - Östersjöpopulationen är akut hotad, hotbilden är främst fiske, miljögifter och buller, finns i Skagerrak, Kattegatt och södra Östersjön, omkring 500 individer
Vitryggig hackspett - Akut hotad, hotbilden är främst förstörda livsmiljöer, äldre lövskog, finns i fåtal platser i norra och mellersta Sverige, omkring 60
Stare - Minskande trend, sårbar, hotbilden är främst förstörda livsmiljöer och brist på bohål, finns i större delen av landet, helst naturbetesmark, omkring 403 000
Igelkott - Nära hotad, hotbilden är i huvudsak trafik, miljögifter och gräsklippare, finns i kulturbygder i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten, omkring 30 000
Brunlångöra - Nära hotad, hotbilden är främst ljusföroreningar och förstörda livsmiljöer, finns i tät skog, parker och trädgårdar från södra Sverige till mellersta Norrland, omkring 150 000
Utter - Nära hotad, hotbilden är främst förstörda livsmiljöer, miljögifter, bifångst och trafik, finns i vattendrag och sjöar i större delen av landet, omkring 4 000
Grönfläckig padda - Sårbar, hotbilden är i huvudsak förstörda habitat och sänkning av grundvattennivån, finns på några få platser i södra Sverige, omkring 630
Fjällräv - Starkt hotad, hotbilden är främst klimatförändringar, rödrävens expansion och uteblivna lämmeltoppar, finns i svenska kalfjällsområdet, omkring 165
I sin beskrivning av de åtta olika arterna har han tagit upp deras beteende, hur de lever och hur de får anpassa sig till våra trender och beteende. Och jag kan konstatera att jag bara visste en bråkdel om dessa arter, trots att jag trodde mig vara ganska påläst om flera av dem.
Boken är skriven på ett sätt som många kan förstå och ta till sig. Den bygger på både Martins egen forskning och andra forskares utvärderingar och vetenskapliga fakta, men, framför allt kan jag känna en enorm kärlek, sorg och ilska bakom hans ord. Han inleder varje djurs historia med en berättelse som leder mig in i det djurets avsnitt. Känslorna tar överhanden och ömsom gråter jag, ömsom skrattar jag. Mitt hjärta blöder för allt vi människor gör som förstör naturen. Alla skogar vi skövlar, alla vatten vi smutsar ned, alla arter som dör ut och allt vi tänker på är hur vi ser ut, vilka bilder vi lägger ut i media, hur mycket pengar vi tjänar. Allt i en oändlig rad av egotrippade aktiviteter. Genom Tusen och en art har jag förstått, på ett ännu djupare plan än tidigare, hur viktigt det är att vi blir medvetna om att vi också är djur och därmed en del av naturen, en del av Moder Jord och att vi genom den medvetenheten kan förändra. Även om han inte skriver det rent ut kan jag läsa mellan raderna att han menar att insikten om att vi alla är djur sätter oss på samma nivå, istället för att tro att människan är den enda art som har rätt att ta makt över de andra arterna.
Alla, och jag menar verkligen ALLA, kan vi göra något för att skapa förutsättningar till en bättre värld och därmed ge naturen och djuren en chans till återhämtning och läkande.
Jag rekommenderar den varmt
Ulla Fagerås är reikilärare, healer på shamansk grund, klangmassör och regressionsterapeut.