Kerstin Eidlitz Kuoljok Moder jord och andra mödrar. Föreställningar om verkligheten bland folken i norr och vår syn på den Carlsson Bokförlag 1999

Föreställningarna är mångfaldiga precis som människorna. Etnologen Kerstin Eidlitz Kuoljok (KEK) visar en mångfaldig världsbild. Hon visar också hur fel det kan bli när vi tolkar en helt annan världsåskådning utifrån vårt snäva, mekaniska, västerländska perspektiv. På ett roligt och uppfriskande sätt visar hon hur en del av de västerländska vetenskapliga sanningarna om de norröna folken kanske bara är oförstånd, tolkningar utifrån en mekanistisk världsbild av företeelser som existerar i kulturer var det är självklart att allt är rörelse, att allt är sammanlänkat och där verkligheten är mer än det vi kan se med våra ögon. Samtidig säger hon aldrig någonsin “så här är det” utan snarare “så här skulle man också kunna se på det”.
Många som forskar på urbefolkningar utgår från att människan skapar en kosmologi - en lära om kosmos - och sedan formar sitt liv efter den. KEK anser istället att människorna formar sitt liv utifrån de naturliga förutsättningar som råder där de lever. Utifrån dessa förutsättningar formar de sin världsbild som då också formar deras liv. Hon menar att de norröna folken inte har, eller hade, någon kosmologi därför att det aldrig fanns en enhetlig lära, utan livet styrdes av det praktiska vardagslivet och det var vardagsfilosofi som låg till grund för olika ritualer och föreställningar.
“Försök att inte låta dig luras” och “ingenting blir sannare för att det upprepas många gånger” är ett par av hennes grundsatser i de inledande kapitlena. Hon har haft tillgång till rysk forskning kring de sibiriska folken och har också haft hjälp av lingvistiker med olika norröna folks språk och ord. Hon visar hur ofullkomliga översättningar där alla aspekter på ett ord eller dess djupare innebörd inte beaktats, eller direkta felöversättningar, har lett västerländska forskare på villospår och fått dem att dra direkt felaktiga slutsatser. Dessa felaktiga slutsatser har blivit etablerade som vetenskapliga sanningar. Och så fort de norröna folken ska studeras är det dessa texter forskaren har som utgångspunkt. Och ju mer som blir skrivet ju sannare blir den verklighet som har sitt ursprung i att en antropolog en gång i tiden missförstod sin informant. På liknande sätt tar hon upp bilder och föremål och visar att det kanske inte alls finns belägg för det som anses som vetenskaplig sanning om de norröna folken. Hon ger sig rätten att tro mer på den forskare som fältforskat länge hos ett visst folk och sett föremålen användas, än på dem som mest suttit vid skrivbordet och arbetat utifrån sin teori.
Hon vänder upp och ner på våra invanda föreställningar och ställer de frågor vi oftast inte ställer till oss själva eftersom våra kulturella beteenden är självklara för oss.
Till exempel så anser vi det självklart att begrava människor. I kapitlet “Människors, djurs och växters liv” beskriver hon hur man samlar in olika djurben och begraver dem. Det gör man av samma anledning som man begraver människor skriver KEK och fortsätter “Frågan är varför vi inte längre begraver djuren”.
Genomgående visar KEK att, som hon uttrycker det, allt rör sig och hänger ihop. Döden är en process och inte ett avslut. Vi i västvärlden talar om döda människor som att de inte längre finns med oss medan de norröna folken kan säga “Han som fortfarande är ibland oss och strövar på andra platser han känner till”. Mödrarnas kraft är själva livskraften och livet och döden är en cirkel. Mödrarna är många, och de alstrar eller förstärker livskraften på olika sätt. De olika norröna folken har inte heller samma mödrar och samma uppfattning om de olika mödrarnas roll och funktion. Föreställningen om Moder jord, Moder sol och Moder måne verkar dock finnas överallt. De är viktiga mödrar hos de olika folken och verkar ha en likartad innebörd. Dessa mödrar är synliga och kanske är det därför de så sällan avbildas.
Frågan KEK ställer här är att om de norröna folkens kultur utplånades skulle det komma att innebära att dessa viktiga mödrar i framtiden betraktas som obefintliga eller mindre viktiga eftersom kommande arkeologer och forskare inte kommer att hitta efterlämnade bilder? Den frågan tvingar läsaren att fundera över vad det innebär att mycket av våra kunskaper kring numera utdöda kulturer är baserade på tolkningar av efterlämnade föremål och bilder. Så vad vet vi egentligen?
I det avslutande kapitlet “Moder jord ifrågasatt och upprättad igen” skriver hon “Att Moder jord inte var Den Stora Gudinnan bland nganasanerna, utan en av de viktigaste mödrarna, bevisar inte att hon inte kan ha varit det på andra håll och i andra tider”. Men, skriver hon, bilden av en Stor Gudinna stämmer inte med den bild KEK har av livet under människans tidiga historia. När vi levde som samlare och jägare eller i de tidiga åkerbrukarkulturerna fanns det inga allsmäktiga kungar och drottningar. Eftersom KEK är övertygad om att vår världsbild är länkad till vårt praktiska vardagsliv finner hon det föga sannolikt att det i dessa relativt egalitära kulturer skulle kunna ha funnits en allsmäktig Gudinna. Så den som vill byta ut gud mot gudinna och fullfölja den patriarkala traditionen med hög och låg, över och under har inget att hämta i Moder jord och andra mödrar.
För dig som vill återerövra och återskapa den ursprungliga kvinnliga kraften och en världsbild som vilar på kvinnlig kraft och cirkelns rörelse är boken en underbar inspirationskälla.

Varmt tack till Charlotta Lindén för textgranskning och korrektur.

Nauð Vanarot: Psykodramatiker, skribent, rituell ledare, skogsboende trädälskare

2006