Artikeln är ursprungligen publicerad i artonde Månväven

Kvinnlig preppeing

av systrarna Marklund

Vilket år det har varit va? Vem hade kunnat tro, för ett år sen, att världen skulle se ut som den gör nu? Hade vi kunnat förbereda oss, och i så fall hur? Hade vi gjort det om vi vetat hur framtiden skulle se ut?

Den här artikeln handlar om kvinnlig, eller feministisk, prepping. Prepping kommer av ordet prepare, alltså att förbereda sig. Det som främst kännetecknar feministisk prepping är det större fokuset på relationsbildande. Historiskt sett har de som klarat sig bäst igenom kriser varit de som har ett stort nätverk av människor omkring sig. Ramboideal och sköt-dig-själv-och-skit-i-andra håller inte på sikt då ingen kan producera allt den behöver. Vi är alla beroende av varandra.

Under försommaren 2018 skickade Myndigheten för Skydd och Beredskap (MSB) ut en liten broschyr till 4,7 miljoner hushåll i Sverige. Den hette Om krisen eller kriget kommer och tog upp sådant som vi, som levde på den tiden sådana fortfarande fanns, kunde läsa längst bak i telefonkatalogen. Förutom uttalanden som ”Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet kommer upphöra är falska” finns listor med viktiga telefonnummer och hemsidesadresser. Där finns även en checklista för hemberedskap med tips på vilken mat vi ska fylla förråden med så att vi klarar oss själva en tid i händelse av att viktiga samhällsfunktioner skulle slås ut av till exempel ett längre strömavbrott. I samband med distributionen av denna broschyr, som jag hoppas att du har kvar (om inte går den att både läsa och beställa på dinsäkerhet.se eller msb.se), höjdes gränsen för hur länge du som svensk förväntas klara dig utan myndigheternas hjälp i händelse av en kris, från tre till sju dagar – en ganska stor förändring!

Samtidigt med den förändringen märktes en attitydförändring hos allmänheten. Det blev mainstream med prepping. Tidigare hade det ofta setts som något vapentokiga snubbar ägnar sig åt och det hade en stark underton av foliehatt. Inte kunde det väl hända nåt här i gamla Svedala, och om det mot förmodan skulle göra det har vi faktiskt rättigheter . Staten måste ta hand om oss. Plötsligt kunde man prata om prepping vid fikabordet på jobbet utan att ses som en paranoid galning.

Även om det är en positiv förändring så kvarstår ett problem: Fokus inom preppingssvängen ligger nästan uteslutande på manliga principer. Lite grann “Se till att du och de dina har tillräckligt med förnödenheter i er bunker, se till att ni kan försvara det ni har.” Det är inte långsiktigt hållbart.


Erika Persson

Som boende i Stockholm har vårt personliga preppande antagit ett stadsperspektiv. Befolkningen på landsbygen har alltid varit bättre på att förbereda sig för sämre tider. För 200 år sedan bodde runt 90% av svenskarna på landsbygden. Nuförtiden är det snudd på tvärtom, 85% av oss bor i tätorter i dagsläget. Runt om Stockholm byggdes på 1920-talet områden med bostäder som kallades egna-hems-hus. Små villor på tre rum och kök och en liten tomt stor nog för en köksträdgård och ett par fruktträd. Det var ofta äppelträd som växer villigt på många av Sveriges breddgrader och länge har varit vän och bundsförvant för svenskarna. Men i och med vår ständigt ökade livsstandard där var och en ska ha ett eget rum och importerad mat finns att köpa billigt i butiken byggs husen ut, äppelträden fälls och trädgårdslanden läggs igen och blir till gräsmattor eller trädäckade altaner. Tonvis och åter tonvis med fallfrukt slängs varje höst från svenska trädgårdar. Träden fälls för att vi ska slippa köra fallfrukt till soptippen.

Samtidigt förtätas städernas förorter. Fler hus slås upp mellan flerfamiljshusen, grönområden försvinner för att skapa plats för fler bostäder. Visst låter det bra? Å ena sidan ja, å andra sidan nej. Om vi ser till ett förhållandevis nutida exempel på varför det finns en poäng med att bibehålla grönområden – odlingsbar mark – mellan bostäder kan vi rikta blicken mot vad som hände vid Sovjetunionens fall. Matleveranserna uteblev och det som räddade miljontals människor från svält var att de kunde upprätta kommunala odlingar mellan höghusen. För detta krävdes utrymme och praktisk kunskap. Köksträdgården är livsviktig, men ses idag som en luxuös hobby. Än värre är det ställt med den småskaliga djurhållningen. Kaniner har historiskt varit formidabel nödmat då de snabbt producerar mycket kött på enbart hö och gräs i förhållandevis små mängder. Den som idag äter kanin ses av många som ett monster eftersom kaniner har gått från att vara bruksdjur till att vara sällskapsdjur. Byråkratin kring att hålla ett par hushållshöns för ägg i en vanlig villaträdgård avskräcker. Vissa kommuner har snudd på gjort hushållsdjur till en omöjlighet. Vi har tappat rollen som producenter av vår egen mat och har istället reducerats till konsumenter. Och samtidigt som vi bor allt tätare är det allt färre som känner sina grannar. Vi bor tätt, omgivna av främlignar. Vad vi behöver är att på ett individuellt och samhälleligt plan åter ge likvärdigt fokus till den långsiktiga, relationsbaserade – kvinnliga – preppingen.

Ett bra sätt att komma igång är att prata med andra som är intresserade av prepping. Gruppen Kvinnliga Preppers har funnits på Facebook sedan november 2017. Då var det den enda svenska kvinnoseparatistiska preppergruppen i Sverige och oss veterligen är så fortfarande fallet. Gruppen har under åren växt till två och ett halvt tusen medlemmar med tydliga tillväxthopp i samband med till exempel MSBs utskick, och förstås i samband med pandemins utbrott. Plötsligt verkade det som att alla preppade. Videoklipp från USA visade hur människor köpte balvis med toalettpapper och det tog slut i alla affärer. Även i Sverige gapade hyllorna tomma. Det blev ett ramaskri och skulden föll på preppers och det hävdades i sociala medier att enstaka personer köpte upp extrema mängder toalettpapper. Men det som egentligen hände var att väldigt många ville köpa ett extra paket i händelse av att de behövde hålla sig hemma en tid. Det krävs inte mer än så för att störa handelskedjan eftersom butikerna inte längre har några lager utan köper in endast precis så mycket de förväntar sig kunna sälja just den veckan. När många då samtidigt gör en liten förändring och köper lite till “i händelse av” fallerar just-in-time-systemet och butikerna töms snabbare än de fylls på. Problemet var inte att folk ville ha extra mat hemma, det går helt i linje med de rekommendationer som gavs 2018. Problemet var att alla ville göra det samtidigt precis då vi klev in i ett skarpt läge. Problemet var att så få hade förberett sig, preppat, redan innan.

Det är därför det är så viktigt att preppa nu, varje dag, lite i taget. Preppa både “vanligt” och “kvinnligt”, både kortsiktigt och långsiktigt. Det bästa är, som vanligt, en balanserad blandning. Men kom ihåg att det vanliga/manliga/kortsiktiga är det som är enklast, mest konkret. Skjut inte upp det kvinnliga/långsiktiga, det som inte går att ta på, det vi kan göra tillsammans. Vårda relationer, lär dig att odla, och så vidare. Vem som helst kan köpa hem ett par extra paket toapapper, men det kräver sin kvinna för att bygga in individuell och samhällelig resiliens i sin livsstil.

En liten checklista för den absoluta nybörjaren:
• Prata med en granne, börja bygga relationer!
• Läs MSBs broschyr, eller beställ hem den om den kommit bort!
• Så ett frö. Odling kräver övning!
• Köp hem en extra konservburk av nåt du gillar när tillfälle ges.