Att följa solen för att mäta tid började vi med för några tusen år sedan Innan dess var det månen som vägledde oss. Eftersom månad ursprungligen betydde måne (Hellquist: Etymologisk ordbok) så är det troligt att ordet månad, då för länge sen , också var ett faktiskt månvarv som började vid mörkmåne och löpte till nästa mörkmåne. När vi övergick till solen för tidsmätning delade vi upp solåret i tolv delar och kallade dessa för månader – utan att de på något sätt längre var förbundna med månen.
Eftersom månen har ett starkt inflytande på det som finns på jorden (haven, människor, grodor mm, mm) och för att hon är nära förbunden med kvinnlig kraft och med menstruation kändes det viktigt för mig att hedra henne genom att namnge hennes ciykler. Min utgångspunkt var att koppla månvarven till vad som händer i naturen.
Tryck för att läsa mer
Månvarvets artikel Hilma af Klint av Adele Änggård publicerades i senaste Månväven. Eftersom vi firar sommarsolstånd detta månvarv är de övriga artiklarna knutna till det: Vi dansar till jordmoderns ära av Nauð Vanarot samt Lakota böneknyten av Hannah Gruffman.
Ny aktivitet är sommarsolståndsritual.
