Mamma och jag åkte i morbror Thomas Volvo bort till Lönnsätter för att vara med i ännu en eldhelg. Jo, den andra för mig, åtminstone. Jag satt och sjöng med i låten som spelades i min mobil och hoppades på att batteriet skulle hålla hela vägen fram. Det gjorde det inte. Det dog halvvägs dit. Men den negativa tanken försvann snabbt när min uppmärksamhet istället drogs till grönskan utanför bilfönstret. Moder Jord hade verkligen lyckats med vad hon hade skapat.
När vi kom till Nauds lilla hus i skogen så hälsade vi på de tre som redan var där - en kram hit, en kram dit och så var presentationerna klara. Vi fick vänta på att resten skulle komma innan vi gav en bättre presentation av oss själva och skulle kalla in krafterna med sånger och något som man kanske skulle kunna kalla för böner. Jag fick äran att kalla in Ovan och visste inte riktigt vad jag skulle säga för att få Ovan att hänga med, men jag tror att det funkade. Sedan skulle vi samla ihop stenar som vi skulle lägga i elden så att vi hade något till svetthyddan. Fast jag hjälpte mest Naud med att lägga upp elden, så till att hämta stenar bidrog jag inte så mycket med.
Naud frågade oss vad vi ville ha för tema på denna eldhelg. Då fick vi ju självklart välja åt oss själva - vi behövde inte alla ha samma tema som de andra. Jag valde då modet att ta de chanser jag får, på grund av att jag ofta inte vågar ta chanser för att jag är lite rädd för vad de inblandade ska tycka om mig, även om jag inte brukar göra det. Och med det så började eldhelgen.
Jag fick vara med om min första svetthydda, vilket var en ganska intressant upplevelse. Varmt som bara den, men ändå lite skönt. Det var bara lite svårt att sätta sig på ett sådant sätt att man kunde få blod i benen och lite trångt, men det var inget större problem. Jag gick ut efter första rundan dock - jag och 50 eller mer graders värme går inte ihop sådär jättebra. Kanske en timme senare så kom de andra ut från svetthyddan och sedan var det dags för lite kreativ spontanitet - kroppsmålning.

Vi målade på våra armar, magar och bröst, vi målade på varandras ryggar och i varandras ansikten. Riktigt kul, faktiskt. Sedan skulle vi börja dansa. Då kan man snacka om spontanitet. Alla dansade och jag vet inte om alla hade lika kul som jag - jag blundade inte, i rädsla om att krocka in i någon eller något, men kul som attan hade jag. Det höll på ett tag och det började bli riktigt varmt, men det var inget som inte kunde botas med lite vatten.

Jag började bli riktigt trött, men man kände sig rensad efter allt det där. Om inte svetthyddan gjorde det den skulle så gjorde dansen synnerligen det.
Efter dansen så var det dags att hoppa över elden för att inviga allt det nya. Trots att jag inget hellre skulle vilja än att krypa ihop någonstans och sova så försökte jag få liv i elden som hade falnat under kvällen. När den väl kom igång så var det dags. Vi skrek ut vad vi ville ha mer av i våra liv och sedan tog vi språng över elden likt svävande örnar. Nja, kanske inte riktigt så majestätiska. Jag överdrev lite där, men jag tror ni fattar poängen. Sedan avslutades eldhelgen för mig och mamma med ett mål mat innan vi skulle åka hem igen. Nog var jag trött, men effekten efter allt “svetthyddande” och dansande var riktigt stark och efter helgen när jag var tillbaka i skolan var jag riktigt pigg och glad. Inget kunde knuffa ner mig från den där lilla toppen - inte ens mattelektionen!